Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lägg partikäbblet åt sidan när det gäller Säkerhetsrådskampanjen

Det är 100 meter kvar av ett maratonlopp konstaterade Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog I SVT:s Agenda i söndags. Det handlar om Sveriges kampanj för att ta en plats i FN:s Säkerhetsråd. En resa som började 2005 när Göran Persson (S) var statsminister.

Annons

Det är inte konstigt att Sverige, som är sjätte största bidragsgivare och står för 1% av FN:s budget, vart tjugonde år vill sitta med i Säkerhetsrådet.

Läs mer: Sveriges konkurrenter bedriver inga snövita kampanjer

Sverige har hittills lagt cirka 22 miljoner kronor på kampanjen, inklusive arbetstidskostnader för de på UD som jobbar med frågan. Att lägga ett tjog miljoner, i jämförelse med de årliga åtta miljarder kronorna vi betalar till FN, är i sammanhanget felräkningspengar.

Den svenska kampanjen är hämmad av inrikespolitiskt käbbel och partiintressen. I Agenda nöp utrikesminister Margot Wallström till Alliansen för att vad hon menade var kampanjointresse under Reinfeldt, och att om man misslyckas så kan det skyllas på sen start.

Utrikesminister Margot Wallström.

Men den stora vreden drog Wallström på sig redan när kampanjslogan ”Independent voice” lanserades, den andades Palmenostalgi och moralisk stormakt. Inte blev det bättre av att skicka Pierre Schori till Kuba. I ett svep gav Wallström intryck av att ha glömt EU och att säkerhet byggs tillsammans med andra likasinnade demokratier för att istället satsa på diktatorer långt borta. Rödare än så kan man inte vifta med ett skynke i svensk debatt.

När samarbetet mellan Dag Hammarskjöld-institutet och UD, som betalat via anslag till institutet, blev känt gav Alliansföreträdare igen. Att 27 FN-ambassadörer från små och fattiga ö-länder bjudits till Sverige för att diskutera klimat och andra frågor upprörde så till den grad att det bland annat resulterade i en KU-anmälan från Centerpartiet. Detta trots att ambassadörerna inte ens fick träffa kungen, vilket de skulle ha fått göra om de rest till Haag istället för Stockholm.

Läs mer: Kultur och historia allt viktigare i Rysslands säkerhetsdoktrin

Den högljudda inrikesdebatten om Sveriges kandidatur kan ställas i kontrast mot konkurrenterna. Nederländerna beräknas lägga minst tre gånger så mycket pengar som Sverige för att få plats i Säkerhetsrådet, däribland bjudlyx på Aruba. Och kungen skakar glatt hand i kampanjens tjänst.

Kung Willem-Alexander av Nederländerna skakar gärna hand i kampanjen. Här en annan handskakarbild, från firandet av Kungens födelsedag.

Vad Italien lägger är inte känt, men troligen mer än Nederländerna. Italien har för övrigt bjudit in ministrar och FN-ambassadörer till ett toppmöte Italien-Afrika i veckan, där det också finns vidlyftigt med tid för organiserade shoppingturer till Milano och åka båt i Venedig.

Hade utrikesminister Margot Wallström ertappats med fingrarna i sådana syltburkskampanjer hade det inte räckt med en KU-anmälan. I Italien och Nederländerna däremot så ifrågasätts inte utrikesministrarna Bert Koenders och Paolo Gentiloni för arbetet att nå Säkerhetsrådet.

När FN:s generalförsamling röstar så väger alla länders röster lika. Den minsta lilla Ö-nation är lika viktig som den största stormakten. Det är ett av få tillfällen stater med 10 000 invånare har något att förhandla med, vilket utnyttjas. Det samma gäller diktaturer.

Och här skaver misstanken att kampanjen påverkar regeringens agerande i fall som rör mänskliga rättigheter, som med den fängslade hudiksvallsläkaren Fikru Maru i Etiopien där Marus advokat menar (SvD 12/5) att Sveriges låga profil beror på att man inte vill förlora en röst.

Läs mer: Fikru Maru - "Förråd av landet jag föddes i och av landet som adopterade mig"

28:e juni avgörs om Sverige tar en plats.

Det är 100 meter kvar av maratonloppet. Både vid seger som förlust kommer resultatet tyvärr att användas inrikespolitiskt.

I det oroliga 2016 är det olyckligt att frågan om Sveriges röst i världen blivit partipolitik. En plats i FN:s Säkerhetsråd är ingen partitrofé. Det är ett gemensamt intresse och ansvar, men inte till vilket pris som helst.

Kan vi lägga partipolitiken åt sidan?

Omröstning i FN:s Säkerhetsråd.

Mer läsning

Annons