Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Vem orkar ge sig in i en gränslöst komplicerad romans?

/
  • Får gifta par leva tillsammans? Informationen är tvetydig.

De träffades sista dagen på semesterresan och kärlek uppstod. I dag, två år senare är de gifta och nu är det bara happily ever after som återstår. Eller?

Annons

Det här är en historia om kärlek med förhinder, delad av många i vår globaliserade värld. Kärleken känner som bekant inga gränser.

Hon kommer från Sverige, han från en annan kontinent. Med dagens tekniker öppnades dock möjligheten för semesterromansen att fortgå. Dejter över Skype kan förstås även de innefatta allt från blomsterkvastar, middagar och vin!

Tack vare tillgång till ett sparkapital och arbeten som möjliggjorde så kallat härarbete kunde det förälskade paret dessutom ses med regelbundenhet. Den lyxen är sannerligen inte alla förunnad. De är privilegierade: de hade funnit kärleken och hade möjlighet att odla den.

Som egen företagare kunde hon arbeta var som helst i världen, så hon flyttade till honom. Det blev dock problem, eftersom många svenska uppdragsgivare ryggade för det faktum att hon inte längre bodde i Sverige.

Därför beslutade de att istället testa att bo tillsammans i Sverige. Det viktiga för dem var att leva tillsammans. De är kära och vill planera för framtiden. Deras egen version av villa, Volvo och vovve.

Migrationsverkets vision är "ett Sverige med öppenhet som tar tillvara den globala migrationens möjligheter". Exakt det som paret har gjort. Kärlek över alla gränser! Möjligheter ska tillvaratas, men Utlänningslagen som dikterar hur dessa möjligheter får tillvaratas är ibland otidsenlig. Eller som en handläggare på Migrationsverket uttrycker sig samtidigt som hen skrattar lite uppgivet: "Den är inte anpassad efter hur många människor lever nuförtiden."

För att få leva tillsammans får de därför nu inte vara tillsammans.

När paret slutligen gifte sig nu i juni stod det skrivet på Migrationsverkets hemsida att en ansökan om uppehållstillstånd för att få bo med sin make eller maka beräknas ta fyra månader. På hemsidan uppges det också att man som sökande inte ska åka in i Sverige under tiden ansökan handläggs och att beslutet ska vara klart innan man reser till Sverige.

Fyra månader för ett nygift par kan upplevas som svårt att tugga i sig, men nåväl, vad gör man inte i kärlekens namn. De kontaktar verket med en fråga relaterad till ansökan och får en chock: hemsidans information om fyra månaders väntetid för handläggning av ärendet är endast är en utopi, 14 till 16 månader meddelas nu vara en rimligare väntetid.

Att paret under ansökningstiden flyttar till ett annat land och arbetar där är inte ett alternativ. Om makan i fråga inte bor i Sverige uppfyller hon nämligen inte kravet att vara bosatt i Sverige och då faller ansökan på grund av detta.

Och om maken kommer till Sverige på sitt giltiga turistvisum skulle det kunna inverka menligt på möjligheten att få ett positivt beslut om uppehållstillstånd, menar en handläggare som paret talar med. Nästa handläggare säger i sin tur att det inte innebär några problem, bara man meddelar Migrationsverket när man befinner sig i landet. När beslutet fattas får man däremot inte befinna sig i Sverige. Och beslutet får man alltså vänta på minst fyra månader men troligtvis mycket längre, ett år utöver detta är inte ovanligt.

Känns det rörigt? Jag har i alla fall svårt att hänga med i svängarna.

Att göra rätt och hålla sig inom lagens råmärken är självklart viktigt för att inte försätta sig i en situation där man långsiktigt skjuter sig själv i knäna. Men givet uppgifterna ovan är det inte lätt att göra rätt!

Eller som statusen om relationer på Facebook:

It's complicated.

Parets situation är unik för dem men sätter fingret på viktiga principfrågor. Det är inte rättssäkert att så olika direktiv ges av olika tjänstemän inom en och samma myndighet och det är fel att Migrationsverkets hemsida utlovar en service som inte stämmer med verkligheten. Rättsäkerhet innebär att det ska finnas en juridisk trygghet och att rättsreglerna ska tillämpas förutsägbart. Här skiljer sig informationen diametralt.

Det är också anmärkningsvärt att en myndighet som är under stor press inte sätter ett högre värde i att vara mer transparenta på webben, att i juni fortfarande gå ut i officiella kanaler och trumpeta ut att man klarar av ett ärende på fyra månader som i realiteten kan ta 16 månader är inget annat än att sabotera för individers möjligheter att planera för sitt liv och framtid.

Nog för att kärleken är tålmodig och god. Att den bär allt, hoppas allt, uthärdar allt. Men vi kan nog också enas om att det kan tära på kärleken om man har en bristande möjlighet att styra sin egen situation.

Mer transparens och tydlighet från Migrationsverket vore välkommet. Att deras handläggare dessutom ska agera koherent och i enlighet med gällande regelverk i stället för att komma med egna tolkningar, är ett argument som egentligen inte borde behöva anföras.

Mer läsning

Annons