Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Storbritannien är EU:s bortskämda barn – dags att sluta dalta

Annons

Att David Cameron av alla människor ska leda ja-sidan i en folkomröstning om EU är närmast komiskt. Storbritanniens premiärminister har hela tiden ridit på att kritisera EU.

Så skönt och praktiskt att ha något att alltid skylla på: Allt dåligt som händer i Storbritannien är EU:s fel. Allt bra som händer är Camerons egen förtjänst.

Det är en gammal beprövad retorik. Hans partikamrat Margaret Thatcher nyttjade den till fullo när hon hade samma jobb.

Cameron hade knappast sagt ett enda gott ord om EU under hela sin politikerkarriär, förrän han fick för sig att folkomröstning skulle lugna hemmaopinionen.

Så här var hans plan: Dra nytta av EU-motståndet genom att utpressa EU till ännu fler specialförmåner för Storbritannien. Sedan utlysa en folkomröstning om utträde trots den nya mastodont-gräddfilen för britterna. När hans stanna-sida vunnit skulle han vara ännu mer populär.

Äta kakan och ha den kvar, kallas det.

Cameron krävde EU på nya undantag: Vi vill betala ännu mindre och ta ännu mindre ansvar, men samtidigt få ännu mer makt över andra än tidigare.

EU:s redan från början mest särbehandlade land, med stora privilegier och en väldig rabatt på medlemsavgiften, fick i våras igenom eftergifter på en hittills aldrig skådad nivå.

Camerons tvåstegsraket hade bara en svaghet. Hans räknade inte med att britterna kanske lyssnat så mycket på hans ständiga klagomål på EU under alla dessa år, att de skulle rösta för ett utträde.

Som EU-förespråkare är han helt misslyckad. Nu kan han mycket väl förlora folkomröstningen dagen före midsommar.

Den brittiska marknaden är mycket orolig för ett EU-utträde. Pundet sjunker. London-börsen är skakig. Storföretag kan lämna landet och flytta huvudkontoret till stora EU-länder som Tyskland.

Alternativet till EU-medlemskap är att britterna får ett avtal med EU, som Norge har. Det kan som bäst ge tillgång till EU:s inre marknad – men ingen som helst makt. Norge måste hela tiden anpassa sig till de beslut EU fattar.

Om det nu blir ett nej, uppstår inget annat än vad Cameron och hans parti Tories i praktiken bäddat för i årtionden. Landet har betett sig som ett bortskämt barn i EU, och det sorgliga är att det har fungerat.

Den inställsamhet EU visat har varit patetisk. Nån gång måste det vara nog. Vill britterna nu inte vara med, så bara låt dem slippa. EU klarar sig i så fall utan dem.

Ja, det blir ett ekonomiskt avbräck för kvarvarande EU, men inte alls lika stort som för britterna själva. De förlorar både konkurrenskraft och inflytande.

EU, däremot, blir säkert politiskt starkare utan en medlem som hela tiden krånglar, konstrar och maskar. Så fungerar alla föreningar. Medlemmar som egentligen inte vill vara med ställer bara till problem för de andra. Det är bättre att inte ha dem där om de inte alls vill samarbeta.

En av britternas historiskt viktigaste insatser, om man nu kan säga så, i EU var när euron skapades. Den dåvarande Tory-regeringen var så väldiga motståndare till tanken på en EU-valuta att de till slut stormade ut ur toppmötet i hopp om att kunna hindra beslutet. Den gången höll resten av EU huvudet kallt.

Toppmötet tog beslutet utan britterna, som ju alldeles självmant valt att inte delta. Då kunde beslutet bli mycket mer långtgående än vad man tidigare tänkt. Euron som den ser ut idag hade knappast uppstått utan Tories fasoner den dagen.

Det är hög tid att helt sluta dalta. Börja behandla britterna som vuxna.

Om de vill lämna, låt dem lämna på allvar. Erbjud inga specialförmåner annat än vad de aktivt visar sig förtjäna.

Samarbetets fördelar ska bara ges dem som vill samarbeta.  

Mer läsning

Annons