Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsultfiasko!

/

När en konsult släpps innanför dörrarna, då vet alla att det är den stora plånboken som måste öppnas. Externa experter som anlitas av ett företag eller en myndighet tenderar att kosta. Av den enkla orsaken att kunskapen som eftersöks inte finns innanför de egna väggarna.
Det behöver inte betyda att pengarna är slängda i sjön varje gång en konsult anlitas. Tvärtom.

Annons

Men i samtliga fall är ett klart uppdrag att föredra. Så att revisionen i efterhand kan konstatera om det var värt pengarna. För var det inte det, är det bra att lära av sina misstag.

Allra helst om man handskas med andras pengar, skattebetalarnas.

Förra året var en turbulent tid på barnkliniken i Gävleborgs län. Chefer kom och gick. Läkare slutade. Och personalen klagade på dålig arbetsmiljö. Då anlitade landstingsdirektör Svante Lönnbark en av Sveriges mest erfarna sjukhuschefer, Erik Hemmingsson, som "medicinsk rådgivare" vid barnsjukvården.

I 10 månader har han jobbat till en kostnad av 198 000 kronor i månaden. Efter avslutat uppdrag slutar notan på knappt två miljoner kronor.

Vad har Erik Hemmingsson åstadkommit? Själv vill han inte kommentera sin insats mer än att " det var ett trevligt uppdrag och jag fick träffa många kompetenta människor".

När han tillträdda hade han som "föresats" att rekrytera specialistläkare till barnsjukvården i länet.

Den föresatsen misslyckades han kapitalt med eftersom antalet anställda barnläkare under hans tid är lika med noll.

För sin egen del har han inget att bekymra sig över. Landstingsdirektören är ändå nöjd. Eftersom Erik Hemmingsson "skapade stabilitet i barnsjukvården".

Både verksamhetschef och läkarfack intygar att Erik Hemmingsson är en klok och trygg person, men att han inte hade mandat att förändra.

Det går inte att kritisera en konsult för att han inte uppfyllt sitt uppdrag om uppdraget är luddigt.

Knappt 200 000 kronor i månaden är onekligen väldigt bra betalt för ett jobb som beskrivs som något slags "trivselskapare". Och frågan inställer sig: Varför finns inte den kompetensen redan hos ett landsting som förfogar över en stor administration och en ännu större personalstyrka inom sjukvården?

Det är prestigelöst men tydligen väldigt svårt att erkänna ett misslyckande.

Men Svante Lönnbark riskerar ingenting om han skulle tillstå att, nej, det här blev inte så bra som jag tänkt.

Det är ju läkarbristen som är landstingets absoluta akilleshäl och som han tvingas ta till helt absurda åtgärder för att lösa.

Han har ju alltid landstingsmajoritetens fulla förtroende, oavsett vad han gör. Räck upp en hand, den som minns när de styrande landstingspolitikerna satte ner foten.

Majoriteten kan rösta igenom en skattehöjning i november och fullständigt strunta i oppositionens budgetförslag som sammanfattningsvis går ut på att sänka urspårade kostnader och underlätta läkarrekryteringen genom att bli en attraktiv arbetsgivare.

Men hur försvarar man en skattehöjning i skenet av misslyckade konsultkostnader?

Mer läsning

Annons