Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konflikt i samma takt som blåbären mognar

/

Lika säkert som att det svenska sommarvädret är en ostadig historia, lika säkert strömmar bärplockarna in i Hälsingland så här års. Och lika säkert kommer debatten igång om vad som gäller för dem rent arbetsrättsligt, om barnen verkligen ska leva under sådana förhållanden och om vi förmodas acceptera att det skräpas ned i hälsingeskogarna.

Annons

Den stora knäckfrågan är vem som har ansvaret. Ännu mer komplicerat blir det när det är olika nivåer i den politiska apparaten som beslutar om olika frågor som rör bärplockarna. I värsta fall slår alla ifrån sig och hänvisar till någon annan instans.

Det enda man kan vara säker på är att begås brott, till exempel nedskräpning eller sommarstugeinbrott, så är det en polisiär fråga.

Förbluffande är det ändå att kommunpolitikerna blir tagna på sängen. Det är ganska många år som bärplockarna kommit till våra trakter för att arbeta, företrädesvis från Bulgarien. I år räknar Sverige med att ta emot omkring 6000 säsongsarbetare.

Förberedelserna kunde vara bättre. Allra helst med den unika dom som fälldes i Hudiksvalls tingsrätt för någon månad sedan där en kvinna och en man dömdes för människohandel efter att det uppdagats att 13 bärplockare levt under slavliknande omständigheter i Söderhamn 2009 och 2010.

Och det finns heller ingen anledning att inte ta markägare och bybor på allvar. Självklart vill inte skogsägarna ha sina marker nedskräpade eller förstörda. Det vill väl ingen?

Allemansrätten är något av det finaste vi har i detta land. Men missbrukas rättigheten och vi inte kan ta ett gemensamt ansvar för att med rättigheten följer skyldigheter, är det inte mycket bevänt med friheten att vistas i skog och mark.

Oftast känner inte ens bärplockarna till att de måste riva sina läger efter 24 timmar och förflytta sig till ett annat ställe. Om bärplockarna kommer från annat EU-land kan de arbeta i Sverige tre månader utan tillstånd. Men det måste vara arbetsgivarens ansvar att informera dem om vad som gäller när de väl är på plats.

200 000 kronor kostade det Söderhamn att sanera skogen efter förra årets bärsäsong. Pengarna kanske kunde användas på ett vettigare sätt genom tillfälliga campingläger med möjlighet till sanitetsutrymmen, vatten och matlagning? Då skulle familjerna kunna leva under drägligare förhållanden, barnen skulle inte bli ett socialt problem för kommunen och skogsägarna kunde sova lugnt på natten i stället för som i norra Gästrikland, åka runt i byavaktslag dygnet runt och försöka hålla ett slags medborgarens vakande öga över bygden.

Ingen har egentligen något emot att bären tas tillvara, tvärtom. Och svenskar står inte på kö för den här sortens arbete. Polisen ser gärna att det tas ett politiskt ansvar.

Ett helhetsgrepp på hela bärplockarfrågan vore inte en dag för tidigt. Och de enskilda kommunerna kan nog inte vänta på vare sig EU-direktiv eller riksdagsbeslut. Varje kommun får ta ansvar för de konflikter och sociala problem som kommer i samma takt som blåbären mognar.

Eller ännu bättre, försök att förekomma, åtminstone till bärsäsongen 2013.

Mer läsning

Annons