Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte vinst till varje pris

/

Det blir inget förbud mot vinstuttag när privata företag driver kommunal verksamhet. Det slår s-ledaren Stefan Löfven fast i en intervju i Dagens Samhälle.

Annons

Samtidigt valsar en av hans välkända partikamrater runt i media för att ha gjort mångmiljonvinster på utsatta barn.

Det sätter det här med vinst i välfärden i blixtbelysning.

Ordet vinst väcker känslor. Positiva eller negativa. Beroende på sammanhanget.

Vem vill inte att favoritlaget ska vinna matchen? Vem vill inte göra en bra affär med vinst när man säljer bilen eller huset?

Vem vill inte göra vinst på sitt jobb? Och vem skulle inte vilja plocka hem några miljoner i vinst på något lotteri?

I de allra flesta sammanhang är det fullt okej att göra vinst. Men att göra vinst i välfärdssektorn tycker många är tveksamt, för att inte säga förkastligt.

Och visst finns det skäl att diskutera. Inte vinsten i sig. För varför ska man inte få göra vinst på sitt arbete oavsett vad det gäller? Både som enskild och företag.

Men det finns all anledning att uppmärksamma och diskutera vinsternas avarter, i synnerhet när offentliga medel används till att skapa stora vinster i en verksamhet som inte lever upp till anständiga krav.

Efter höstens Carema-affär var det inte så märkligt att den förre S-ledaren Håkan Juholt drog ned applåder när han ville riva upp kongressbeslutet om att tillåta vinster i välfärden.

Men nu säger den nye partiledaren, Stefan Löfven, att det är okej med vinst. Han vill klokt nog komma till rätta med avarterna i stället för att dogmatiskt förbjuda vinster.

Ironiskt nog står en av "de egna" för den senaste tidens klavertramp i vinsturbulensen. S-politikern och Robinsonvinnaren Jan Emanuel Johansson har tjänats drygt en kvarts miljard på att bygga upp och sälja boenden för ungdomar med problem. Samtidigt som hans koncern fått hård kritik från Socialstyrelsen för dåliga lokaler, dålig bemanning och bristande trygghet för de boende.

Själv försvarar han sig med att "jag har byggt på det här från noll eller till och med minus och jag är stolt över min klassresa".

Det spelar ingen roll om den ansvariga heter Carema, Jan Emanuel Johansson eller någon kommun. Vård, skola och omsorg måste följa samma spelregler och kvalitetskrav oavsett huvudman.

Och det finns inga garantier för att en viss driftsform ska vara avgörande för god kvalitet.

Stefan Löfven inser förstås att det inte finns någon väg tillbaka till det gamla monopolsamhället. Medborgarna har vant sig vid att kunna välja och byta om man inte är nöjd med den kvalitet och service som man får.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet framhåller socialdemokraten och förre statssekreteraren och biträdande partisekreteraren Stefan Stern att det finns 14 000 välfärdsföretag med över 177 000 anställda i den privata välfärdssektorn.

"Drivkraften hos de allra flesta av dessa företag är inte att göra vinst utan att skapa en högkvalitativ utbildning och omsorg. Överskott behövs som buffert för sämre tider, eller vid större investeringar", skriver han.

Vinstförbud skulle givetvis vara ett slag i luften och bara resultera i så kallad kreativ bokföring.

Däremot ställer det ökande antalet privata ägare i skola, omsorg och vård nya krav på lagstiftaren och på kommuner och landsting.

Lagar, regelverk och tillsyn måste skärpas och bli likvärdiga. Meddelarskyddet, som innebär att alla har rätt att anonymt lämna uppgifter till medier och att en journalist får inte röja sin källa utan att först få samtycke, måste gälla anställda i alla företag som har uppdrag åt det offentliga.

Stefan Löfvens klargörande visar att det finns en bred majoritet i riksdagen som tycker det är okej med vinst i välfärden. Det är bra.

Men inte vinst till varje pris.

Mer läsning

Annons