Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen kommer undan ansvaret för planeten

I år ska svaret stå klart om jorden inträtt i en ny geologisk tidsålder: Antropocen.

Annons

Det utmärkande för denna tidsålder är att mänskligheten är den viktigaste kraften bakom globala förändringar i sådant som klimat, ekosystem och vattenströmmar.

Mycket talar för att så är fallet, menar geologerna i International Commission on Stratigraphy, och att det är en utveckling som bara har några decennier på nacken. Ett möjligt startår är 1945 då massanvändningen av plast tog fart. Plast som redan bildat stora öar i världshaven där den hotar växter och djurliv och inte kommer att brytas ner på många hundra år.   

Andra landar i tillväxtoptimismens decennier kring 1950 då västvärlden bland annat glatt och storskaligt spred kemikalier och tungmetaller. Ingen visste då att dessa gifter framför allt skulle ackumuleras hos människor på Grönland, där mödrars bröstmjölk i dag inte sällan är hälsofarlig för barnen. Det upptäcktes först på 2000-talet.

Till detta kommer klimatförändringarna. Det nya året ser av temperaturerna att döma ut att bli det varmaste sedan mätningarna startades för 137 år sedan. Varmast hittills var 2015. Den sannolika huvudförklaringen är våra utsläpp av växthusgaser och framför allt koldioxid. De tog fart redan med den industriella revolutionen på 1800-talet, men har framför allt ökat under senare decennier, då välstånd av västerländskt snitt nått allt fler.

Det kan inte betonas nog att anledningen till mänsklighetens stora miljöpåverkan är att allt fler människor lever allt längre, friskare och tryggare liv på en alltmer sammankopplad planet. Den extrema fattigdomen mer än halverades mellan 1990 och 2010.

Miljöpåverkan är likafullt ett växande problem. En del påpekar att klimatet varierat på jorden även utan människans påverkan. Men den geologiska tidsålder vi levt i sedan den senaste istiden för 11 700 år sedan, holocen, har varit anmärkningsvärt stabil, med temperaturvariationer inom en grad.

Under dessa villkor har mänskligheten blivit bofast jordbrukare, grundat växande städer och så småningom hela den industricivilisation och globala arbetsdelning vi nu lever med. Frågan vi står inför, och helst vill undvika svaret på, är om civilisationen som vi känner den är förenlig med helt andra förutsättningar.

Samtidigt finns anledningar till optimism. Västvärlden som var först med storskaliga utsläpp har också gått i bräschen för att minska dem. Utsläpp av tungmetaller och svavel har minskats till tiondelar och hundradelar sedan 1970-talet, och freonerna som hotar ozonlagret har fasats ut.

Så här ser den mänskliga tillvaron ut 2016. Världen är vår marknad; inte bara västvärldens miljoner människor, utan världens miljarder. Planeten är vårt ansvar; ekosystemen, oceanerna, atmosfären som vi numera påverkar på sätt vi bara börjat förstå. Samtidigt cirklar svensk samhällsdebatt kring att avskärma vårt lilla land bakom gränskontroller.

En diskussion som i detta ljus framstår som både verklighetsfrämmande och inskränkt.

Mer läsning

Annons