Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inför Klimatmötet: Det är allvar nu

/
  • Lyckligtvis är världens stats- och regeringschefer bättre förberedda inför årets klimatförhandlingar än 2009.

Barack Obama står i mitten. Nicolas Sarkozy gnuggar tröttheten ur ansiktet och Angela Merkel skruvar på sig.

Annons

Bredvid sitter Fredrik Reinfeldt – omgiven av nedböjda huvuden.

Bilden är från klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Några timmar senare mötte en besviken statsminister svenska folket i direktsändning. Förhoppningen om ett globalt klimatavtal hade mynnat ut i en icke-bindande överenskommelse. Misslyckandet var ett faktum.

Under de senaste åren har FN:s klimatpanel IPCC presenterat tre klimatrapporter, som samlar en stor del av den internationella klimatforskningen. Där fastslås att människan orsakar den globala uppvärmningen, hur växthusgasutsläppen påverkar klimatet och vilka åtgärder som måste vidtas för att förhindra en katastrof.

Därutöver har klimatfrågan förvandlats till storpolitik. Spelplanen ändrades dramatiskt förra året när USA och Kina, som står för cirka 40 procent av utsläppen, plötsligt presenterade en klimatöverenskommelse. Inte för att vara hyggliga mot omvärlden, utan för att miljöproblemen skapar social oro i Kina, och för att Obama, som inte kan bli omvald, vill gå till historien som presidenten som räddade klimatet.

Parisavtalet kommer att utgå från frivillighet – inte tvång – och varje land har under året fått presentera sina klimatplaner. Om dessa omsätts i praktiken är FN:s bedömning att den globala uppvärmningen stannar på 2,7 grader – alltså en bit över tvågradersmålet, vilket är långt ifrån tillräckligt. Därför behöver uppgörelsen även innehålla en klausul om att klimatplanerna ska utvärderas och höjas vart femte år.

För de positiva klimatvindarna till trots, kommer världsledarna inte att kunna anlända till Paris, skriva under avtalet med vänsterhanden och därefter ta emot hyllningarna vid en mysig gruppfotografering. På förmötet inför förhandlingarna ökade antalet sidor i utkastet från 20 till 55. Tilläggen är oenigheter där det mesta helst bör lösas av tjänstemän under den första förhandlingsveckan. Det handlar bland annat om hur minskningarna ska finansieras och hur ansvaret ska fördelas – om hur en nota som inte ska splittas rakt av ska spridas över världen.

Det är således inga småsaker presidentduon Barack Obama, Xi Jinping och deras likasinnade måste enas om innan den 11 december, när klimatavtalet ska vara i hamn.

Samtidigt får man inte luras att tro att ett undertecknat avtal innebär att allt är frid och fröjd, och att det lagom till jul är läge att luta sig tillbaka i solstolen och njuta av klimatuppvärmningen. Det är efter mötet, hemma i den inrikespolitiska vardagen, det konkreta arbetet börjar.

Mer läsning

Annons