Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ibland är det faktiskt skönt att få vara ifred


Är svensken ensam?

Annons

Alltsedan Erik Gandinis film A Swedish Theory of Love hade premiär har frågan debatterats, nu senast i SVT:s Opinion Live (4/2). Svensken är oberoende, men också lämnad åt sig själv, menar regissören.

 Det Gandini kallar för den svenska kärleksteorin är mycket enkelt: Mänskliga relationer byggs bäst på ömsesidig frivillighet. Enligt statsindividualismen, som kan sägas vara en blandning av socialdemokrati och socialliberalism, ska ingen människa behöva stanna i en relation endast av ekonomiska skäl. Staten har därför tagit på sig sociala uppgifter som förr sköttes av familj eller kyrka.

Utvecklingen med förskola och äldreomsorg har varit förödande för svenskarna, menar Gandini. Vi kan låta våra äldre ruttna bort på äldreboendet, i trygg vetskap om att kommunens hemtjänst kommer en gång om dagen. Vi kan sätta barnen på förskolan och satsa på karriären. Vi kan begära skilsmässa när kärleken sinat.

Oberoende ja – men också ensamma, enligt Gandini, som illustrerar den svenska mentaliteten med stängda dörrar till enrumslägenheter och kvinnor som skaffar barn utan partner. Detta kontrasterar han med en klyschig och romantiserande bild av Afrika, där folk är fattiga men lyckliga.

Visst. Sverige har världens högsta antal singelhushåll och att barn går på dagis är snarare regel än undantag.

Men är det verkligen så hemskt? Är man ensam bara för att man har en egen etta och inte bor trångt med hela släkten hängande över axeln dygnet runt? Överger man sina barn bara för att ungarna är på dagis åtta timmar om dagen när mamma är på jobbet? Har välfärdsstaten gjort oss olyckliga och socialt dysfunktionella? Knappast. Något som saknas i Gandinis analys är statistik, som komplement till de svepande generaliseringarna och orsaksförklaringarna.

Enligt OECD hamnar Sverige på plats elva, både när det kommer till hur tillfreds man är med livet i allmänhet och när människor i de rika länderna bedömer sitt sociala liv. 92 procent av svenskarna svarar att de har någon att lita på när livet krisar. Det är alltså högre än OECD-snittet. År 2009 var hälften av alla vuxna svenskar medlem i en ideell förening, enligt statistik från SCB. Gandini har helt glömt vad som egentligen byggde Sverige, nämligen folkrörelserna.

Staten kan gå för långt. När den försöker reglera medborgarnas val av livsstil, snarare än att garantera möjligheter, slår statsindividualismen knut på sig själv. Här finns fog för kritik. Men att offentliga, individanknutna försäkringssystem automatiskt skulle leda till ensamhet och kyla är en orimlig idé.

Upplevelser av social understimulering är, precis som gemenskap, trots allt en del av livet. Det är ingenting man kan trolla bort med statens hjälp. Inte heller är ensamhet något som staten har skapat från intet. Även en hemmafru kan känna sig övergiven.

Och ärligt talat, ibland är det faktiskt rätt skönt att få vara ifred.

 

Mer läsning

Annons