Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höga löner inte enda boten på lärarbristen

Lika lite som fantasifulla bonusar är lösningen på läkarbristen, är skyhöga lönelyft medicinen som kommer att råda bot på en framtida lärarbrist.
För det vore sorgligt ur en mängd aspekter.

Annons

Om lönen vore det enda incitament som får en lärare att stanna kvar och ägna sig åt undervisning.

Därmed inte sagt att inte lärarna ska ha en skälig lön för sitt arbete. Och kompenseras för den utbildning de skaffat sig, med höga studielån som följd.

Nu visar ny statistik att var sjätte lärare har lämnat yrket efter utbildningen.

Samtidigt räknar SCB med att det blir en brist på 46 500 lärare om åtta år. Hur den ekvationen ska gå i hop i framtiden borde många kommunpolitiker och skolförvaltningar ägna mycken tanke åt just nu. Och det går inte att vända sig till staten och skrika sig blå efter mer pengar.

Skolan är alltjämt kommunal, och därmed ett kommunalt ansvar.

Utbildningsminister Jan Björklund är visserligen självkritisk och menar att inte tillräckligt gjorts från regeringens sida för att göra läraryrket attraktivt. Utvecklingen har pågått sedan skolan kommunaliserades, är hans teori. Det vill säga att administrativa uppgifter flyttades från centrala myndigheter till kommunerna. Och till de enskilda lärarna.

Innan årets slut ska nya förslag läggas på hur byråkratin kan minskas. Och därmed också den stress som många lärare känner i sin vardag.

En statushöjning har också efterfrågats. Björklund talar om ett lämplighetsprov, högre krav för att få examen och att lärarlegitimationen förmodas ha en sådan statushöjande effekt.

Att karriärmöjligheterna är begränsade är ett tredje problem. Ämnesansvarig och handledare åt nyutbildade lärare är några förslag, som väl inte låter helt revolutionerande. Snarare kan man väl undra varför det inte fungerar så redan i dag.

Vad som glöms i de här diskussionerna är arbetsmiljön, arbetskamraterna och själva arbetsformerna. En skola skiljer sig naturligtvis inte från någon annan arbetsplats i det avseendet.

Det är självklart något som skolförvaltningar och politiker funderar på när de försöka mota varje skolnedläggningsuppror. Eller åtminstone borde de göra det. Det blir naturligtvis lättare att rekrytera unga, entusiastiska och välutbildade lärare till en kreativ miljö där man ingår i ett arbetslag som strävar åt samma håll.

Kanske har kommunala skolorna något att lära av friskolorna?

Mer läsning

Annons