Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärtskärande skrik på hjälp

/

En 13-årig flicka slutar äta så hon får kramper. Skär och bränner sig själv. Rymmer på natten och sitter och röker på med nittonåriga pundare. Hon slår sin lillasyster och ger sig på sin egen mormor.

Annons

Skriket på hjälp kan nog inte vara mer hjärtskärande. I en normal värld skulle varenda beskyddande instans rusa till undsättning och försöka hjälpa en familj som fullständigt håller på att trasas sönder. Linda in flickan i omvårdnad och kärlek så att hon kan räddas ur den destruktivitet hon hamnat i. Ta reda på vilka demonerna är och vårda henne till ett ljusare och tryggare tonårsliv.

Men nej. Socialtjänsten i Söderhamn väntar på att hon ska bli grovt kriminell, få missbruksproblem eller sälja sin kropp.

Det är deras tolkning av LVU, lagen som ger myndigheten rätt att tvångsomhänderta unga.

Polisen väntar på ett vårdintyg från läkare. När de får det skjutsar de flickan till psykavdelningen på Gävle sjukhus, som inte vill ta emot henne utan skickar hem henne till mormor igen.

Flickans öde och mammans desperation är tyvärr inte unik i Gävleborgs län.

Allt fler söker sig till barn och ungdomspsykiatrin BUP, och allt fler nekas vård.

Förra året besökte 18 000 barn och unga BUP. Statistik som visar att det är något väldigt sjukt i de här åldergrupperna. Inte ett uttryck för okynnesbesök.

Det går heller inte att förklara med att psykiatrin blivit bättre på att diagnostisera och upptäcka till exempel adhd och autism. I så fall skulle man inte så enträget bomma igen dörren för en så uppenbart vårdbehövande flicka.

Det finns fler hårresande fall där Socialstyrelsen är kritisk till länets ungdomspsykiatri: Självmordsbenägna flickor nekas vård, familjer får själva mata sina anorektiska barn och en förälder till en flicka med svårt tvångsbeteende hänvisas till att söka hjälp på internet.

Ingen kan begära av en förälder att rätt telefonnummer rings, när krisen är ett faktum. Världen rasar runt omkring en när ens barn mår så uppenbart illa så det skadar sig själv.

BUP:s chef Roger Westerlund konstaterar " Att allt fler föräldrar separerar påverkar barnens hälsa negativt. Det är tydligt att vi kommer att få vårda allt fler i framtiden".

Skuldbelägg bara! Men det hjälper inte barnen.

Socialtjänst, skola, polis och BUP måste få till stånd ett vettigt samarbete där den ene vet vad den andre gör. Där den ene tar vid när den andre inte räcker till.

Och om nu barn hamnar hos BUP som skulle kunna vårdas på hälsocentralen är det väl bara att lösa logistiken.

I ett tuffare samhälle, med större utslagning, en skola som inte räcker till och hårda krav långt ner i åldrarna kommer fler att ramla utanför de ramar som vi satt upp.

Då duger det inte att avvisa desperata tonårstjejer och deras mammor med fyrkantiga regelverk eller undanglidande förklaringar.

Se den lilla människan och hör hennes hjärtskärande skrik.

Mer läsning

Annons