Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här Löfven är dina nya ministerstjärnor som ska rädda sammanbrottsregeringen

Den kommande regeringsombildningen avgör om Stefan Löfven har förutsättningarna att vända folkets förtroende och därmed ge Alliansen en match i valet 2018.

Annons

Foto TT, montage av Marcus Persson

Ledarsidan har erbjudit återkommande kritik riktat mot statsministern och regeringens funktionssätt. Men, den som kritiserar måste också kunna presentera alternativ. Därför har vi satt samman ett toppat lag, i all välmening, inför Stefan Löfvens regeringsombildning.

Alla ministrar som Stefan Löfven måste ge sparken

Vi hade helst sett en annan regering. Men våra rekommendationer är formulerade utifrån principen att Sverige behöver en kompetent regering oavsett vilket parti som för tillfället har regeringsmakten. Det behövs för att värna demokratins trovärdighet och styrkan i ett sammanhållet och välskött land.

I den nya regeringen sitter Stefan Löfven kvar på tronen som statsminister. Antalet ministrar är nedbantade till 20 varav 15 är socialdemokrater och 5 är miljöpartister. Regeringen har en jämn könsfördelning och geografisk spridning med representation från hela landet.

Nya ministrar som tillkommer.

Maria Wetterstrand (MP), Miljöminister: När MP vill få upp miljön på dagordningen och Löfven ska toppa laget hämtas förra språkröret Maria Wetterstrand för uppgiften. Med Wetterstrand får dessutom Fridolin & Lövin någon med starka nypor som håller ett öga på dem...

Terese Bengard (S), Landsbygdsminister: Regeringen säger att Hela Landet Ska Leva, så nu får verksamhetschefen byta hatt och kavla upp ärmarna. Tidigare kommunalråd i den socialdemokratiskt fastgjutna glesbygdskommunen Ragunda.

Niklas Nordström (S), Bostadsminister: Leveranssäkre Nordström från Luleå får den otacksamma uppgiften att städa upp efter Kaplans röra och genomföra det offensiva bostadsbyggandet som regeringen akut behöver. Har förmågan att kavla upp ärmarna och bygga förtroende hos både näringsliv och opposition.

Flera ministrar får fortsatt förtroende i regeringen men med en förändrad roll. Vissa får axla ett högre ansvar, andra mindre.

Ylva Johansson (S), Arbetsmarknads- och migrationsminister. Får övergripande ansvar över flyktingpolitiken och verktygen för att säkerställa jobb, språkinlärning och bostad redan efter första steget då en flykting har passerat gränsen.

Isabella Lövin (MP), EU-minister, även nordiskt samarbete och vice statsminister: Ett av regeringens misstag var att inte ha en EU-minister, nu får Löfven en EU-stjärna på posten. Språkröret Lövin tar Norden och den där ceremoniella viceposten på köpet. Kommer dessutom undan inrikespolitiskt debatt där erfarenhet saknas.

Lövin (MP) är Sveriges första partiledare som röstat för att ge EU skatterätt

Gustav Fridolin (MP), Utbildningsminister: 100 dagar har gått alldeles för fort, skolan är fortfarande inte fixad. När regeringen bantas får Fridolin ta över ytterligare två ministerposter och får mer att göra, vilket inte lär bli så mycket. Socialdemokraterna förlorar sin kontroll över utbildningspolitiken men sätter Miljöpartiet i ett koppel som man inte kan ta sig ur.

Aida Hadzialic (S), Jämställdhets- & integrationsminister: När Miljöpartiet har stökat till det så får regeringens unga (S)tjärnskott kliva in och tydliggöra politiken: Gärna mångkultur, men aldrig på bekostnad på mänskliga rättigheter, jämställdhet, jämlikhet och demokrati. Ingen säger det bättre än Hadzialic.

Ibrahim Baylan (S), Energi- och infrastrukturminister: Haft låg profil i regeringen, men ska man nå en bred energiuppgörelse så retar man inte de andra med uttalanden. Uppgörelsen ska vara klart i sommar, så därför får Baylan med energi sedan reda upp infrastrukturkaos, tex stoppa snabbhastighetstågen.

Anna Johansson (S), Biståndsminister: Eftersom huvudsakliga uppgiften är att administrera biståndsminskningar till förmån för migrationsbudgeten så får doldisen från västkusten lämna infrastrukturen & ta hand om det.

Ingen ändring

Magdalena Andersson (S), Finansminister.

Margot Wallström (S), Utrikesminister.

Per Bolund (MP), Finansmarknadsminister, biträdande finansminister.

Mikael Damberg (S), Närings- och innovationsminister.

Ardalan Shekarabi (S), Civilminister.

Annika Strandhäll (S), Socialförsäkringsminister.

Gabriel Wikström (S), Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister.

Peter Hultqvist (S), Försvarsminister.

Morgan Johansson (S), Justitieminister.

Anders Ygeman (S), Inrikesminister.

Alice Bah Kuhnke (MP), Kulturminister.

Försvinner från regeringen.

Det här var frågorna som tvingade Mehmet Kaplan (MP) att avgå

Åsa Romson (MP), petat språkrör.

Mehmet Kaplan (MP), umgicks i fel sällskap.

Kristina Persson (S), eftersom det går dåligt med framtiden försvinner Persson.

Åsa Regnér (S), har inte funnits med i debatten. Istället har Hadzialic fått synas.

Helene Hellmark Knutsson (S), försvinner när regeringen bantas.

Sven Erik Bucht (S), mjölkbönderna fortsätter att ge upp. Det får Bucht göra också.

Funnits i spekulationer, men ratas av Löfven

Carl Schlyter (MP), evig oppositionspolitiker även när han är i majoritet - som att be om en regeringskris. Tack, men nej tack.

Peter Eriksson (MP), räcker med ett gammalt språkrör som överrock och då får Eriksson stanna i Europaparlamentet.

Bodil Valero (MP), skulle kunna ha blivit biståndsminister - men faller på regeringsbantningen. Stannar med Eriksson i EU-politiken.

Maria Ferm (MP), att ta in en migrationspolitisk talespersonen i regeringen undviker nog Löfven helst, som vill flytta bort frågan från fokus.

Åsa Westlund (S), riksdagsledamot och EU-veteran med miljöprofil. Skulle ha varit miljöminister om MP inte kramar den posten.

Erik Pelling (S), kommunalråd Uppsala som förlorar bostadsministerkampen mot Nordström.

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunalråd Malmö som förlorar bostadsministerkampen mot Nordström.

Jobbpolitik för en halv procent

Slutkommentar: Syftet med regeringsombilden är att ansvarsutkrävandet och den interna rollfördelningen tydliggörs och att regerinsarbetet därmed effektiviseras. En ombildad regering måste röra sig mot den politiska mitten och snabbt börja presentera politiska reformer som Alliansen kan ta ställning till. Samarbetar de borgerliga får regeringen igenom sina förslag. Väljer de borgerliga att stå utanför en tydlig mittenpolitik och presenterade reformer så undermineras Alliansens förmåga till ansvar och reformagenda.

Oavsett vilkt beslut Alliansen tar i att förhålla sig till mittenpolitiken så innebär det en seger för Socialdemokraterna och regeringen Löfven. Framtiden och förhoppningen om en valseger ligger i mitten.

Misslyckas Stefan Löfven med detta och inte lyder goda råd kommer regeringen att bli ihågkommen som en sammanbrottsregering. Inte den samarbetsregering han så gärna vill leda.

Mer läsning

Annons