Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå där Linnea Lindblad, vikarierande politisk redaktör…

/

Annons

…på ledarsidan i sommar.

Du vikarierade redan förra sommaren, vad minns du bäst från fjolåret?

– Förra året var det valår, det märktes att politikerna var betydligt mer på hugget.

Vad tycker du är den viktigaste frågan för Hälsingland?

– Den viktigaste frågan är vilken typ av samhälle vi vill ha. Framtiden är ljus om vi skapar ett samhälle som är öppet för nya impulser, för nya idéer inom forskning, företag, utbildning, miljö, för alla människor som vill vara med och förbättra det. Bra kommunikationer krävs för att framtidens jobb ska kunna kombineras med bra boendemiljö nära natur. Vad Hälsingland behöver är att människor kan välja själva var de vill bo, utan att behöva välja bort grundläggande service.

Då behövs kulturutbud, bibliotek, spetsutbildningar, statlig service som skattekontor och poliser, bra näringslivsklimat – en massa saker som politiska beslut kan påverka direkt – här på plats. Men dessutom behövs känslan av att det är okej att människor är olika, gillar olika saker, gör olika saker. Det är så en ort blir dynamisk och framgångsrik.

Platser som en del känner sig tvingade att flytta ifrån, dem kommer till slut allt fler att lämna. Därför måste vi hela tiden jobba för ett så öppet samhälle som möjligt.

För Sverige?

– Det är vilka samarbeten vi vill ha. Och i vilka fall skulle samarbete i stället innebära att lägga sig platt för något vi inte alls vill? Sverige bör till exempel jobba för ett ännu bättre EU, men vara försiktig med samarbeten som gör det ännu lättare för stater att övervaka människors privatliv.

Det år som gått har också visat att samarbeten är viktiga frågor inrikes, med den första S-koalitionsregeringen på mer än ett halvsekel och de första MP-ministrarna någonsin. I kommunerna däremot ersätts blockpolitiken alltmer av egna lokala varianter av samarbeten.

För världen?

– Våldet. Bara i år har tiotusentals dödats i Syrien, samma sak i Afghanistan. Trupper drar fram i Ukraina och människor fördrivs från sina hem. Allra värst drabbas de fattigaste, och barnen. Skolflickor skjuts i Pakistan eller kidnappas och säjs som barnbrudar i Nigeria. Tonåringar mördas av knarksyndikat i Mexiko. Den långsiktiga lösningen är inte fler vapen, utan lokal utveckling.

Till sist, hur vill du presentera dig för läsarna?

– Jag har flyttat runt och bott på olika ställen i Sverige, även lite utomlands, men Gävleborg är ändå alltid hemma.

Mer läsning

Annons