Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gentlemannens återkomst

Vi behöver mer av ett gentlemannaideal i Sverige.

Annons

En mansroll som lyfter fram hövlighet, stil, höviskt uppträdande gentemot kvinnor och en ständig strävan efter kulturell förfining som eftersträvansvärda ideal. Ett ideal som gör gällande att varje man har ett eget ansvar för sin egen varelses tuktande och utveckling.

De allra flesta, män som kvinnor, uppskattar en gentleman. Någon som tar ansvar i sociala situationer, som öppnar dörrar, drar ut stolar, står upp för den värnlöse och mot allmän tölpaktighet. Trots detta har gentlemannen som ideal skjutits i sank under årtionden av normkritisk spärreld. I ivern att göra upp med unkna och destruktiva normer har också de goda och uppbyggliga normerna fått stryka på foten.

För så är det med normer: det finns normer som är dåliga, som gör oss till sämre och mer oansvariga människor, och det finns normer som får oss att anstränga oss och att höja oss över oss själva.

Gentlemannaidealet är en skör blomma, framburen genom seklerna av de som velat skapa en ädlare och mer förfinad mansroll. Ursprunget kan förmodligen sökas i medeltidens höviska riddarideal, som uppstod som en motreaktion på de råa sällar som var vanliga i den tidens krigarklass. Under den borgerliga eran spriddes idealet till fler än aristokratin, och dess elitistiska kanter filades bort. I dagens demokratiska tid står det var och en fritt att anamma idealet.

Nu kanske någon invänder att jag själv företräder en unken människosyn när jag talar om värdet av ett ideal specifikt för män. Det mesta som ingår i gentlemannaidealet, förkovran och kulturell förfining, är givetvis lika relevant även för kvinnor. Anledningen till att jag tror att vi behöver ett ideal specifikt för män är att jag menar att radikalfeministerna har rätt i åtminstone en sak: män är djur.

I alla fall så länge de inte underkastas ett ideal som tvingar dem till ständig självtuktan och förfining. Historien visar att i tider av normupplösning tenderar specifikt män att bete sig på avskyvärda vis, mot varandra, och inte minst mot kvinnor och barn.

Evert Taube, som var en av det svenska 1900-talets främsta förespråkare för ett klassiskt gentlemannaideal och en hövisk kvinnosyn, landade i vad man idag skulle beskriva som särartsfeminism. Han var en tidig förespråkare för könskvotering, bland annat 50/50 till Sveriges Riksdag, eftersom han menade att kvinnor på många sätt var bättre skickade än män att styra.

Så långt tror jag inte att vi behöver gå. Däremot visar grasserande gruppvåldtäkter och tafsande på badhus, könsord och kvinnohat på skolgårdar och i kommentarsfält att behovet av en uppbygglig mansroll är större än någonsin. Det handlar inte om att rulla tillbaka några landvinningar på jämställdhetens område.

En gentleman håller lika gärna upp dörren för en kvinnlig chef som tjänar dubbelt så mycket som honom.

Mer läsning

Annons