Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gärna solidaritet, men helst inte på min bakgård!

/
  • Anna Kinberg Batra (M) övertygade inte i söndagens Agenda.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra är stolt över att svenska folket öppnar sina hjärtan.

Annons

Men hon ser ingen anledning till att tvinga moderatledda kommuner att göra detsamma.

"Jag vill ha konkreta resultat" upprepade hon som svar på varför hon nobbar regeringens förslag om en jämnare fördelning av flyktingar mellan kommunerna (söndagens Agenda).

Svarstekniken var förvillande lik den vi gavs under en berömd presskonferens med före detta finansministern Bo Ringholm (S) när han konsekvent undvek att svara på en fråga om Inga-Britt Ahlenius genom att repetitivt upprepa samma svar.

Underhållande? Visserligen, om det inte vore för att det är en alldeles för allvarlig fråga för flyktingarna, för svenska folket och för Sveriges kommunledningar.

Anna Kinberg Batras smekmånad är för länge sedan över. Om hon ska tas på allvar som oppositionsledare är inte liknande föreställningar förtroendeingivande.

Paradoxala hållningar gör oss alla förvirrade. Och i en extremt orolig värld är det, det sista vi behöver. Om moderatledaren är orolig för tappet i opinionsmätningarna, så kan ett råd vara: Försök med konsekvens och lägg de taktiska, partipolitiska övervägandena åt sidan för ett ögonblick.

För självfallet uppfattas hennes hållning obegriplig.

Moderaterna ställer alltså upp på regeringens hållning i EU-politiken: Alla medlemsländer ska förbinda sig att solidariskt dela på flyktingbördan genom kvoter. Anna Kinberg Batra framhåller att det akuta läget kräver enighet inom EU och att det inte borde vara något problem eftersom vi löst sådana här kriser förr.

Men när det kommer till Sveriges kommuner ska inte "Stockholm lösa detta med tvingande regler" utan det är, återigen, "resultaten som räknas".

Med detta argument vill Anna Kinberg Batra ha sagt att integrationsarbetet misslyckats, vuxna asylsökande har inte fått sitt första jobb och det finns inte bostäder till alla. Argument som flyktingovänliga kommuner alltid stänger in sig bakom.

Det är exakt det försvar som Ungern, Tjeckien, Danmark och andra EU-länder bygger sina mentala murar med.

Och motfrågan, om inte just välmående, rika kommuner borde kunna gå från noll till en liten flyktingkvot, bemöts återigen med " Det är resultaten som räknas".

Nu har regeringen lovat att öka stödet för kommunerna i deras flyktingmottagande. Civilsamhället ställer upp på alla fronter det kan. Ett misslyckat integrationsarbete kan knappast skyllas på enbart den här regeringen, varför ansvaret för reformer rimligen borde delas av de största partierna. Det måste också gå att jobba på flera fronter samtidigt: Ett akut flyktingmottagande kan inte viktas mot tillgången på arbete.

Folkpartiet har svängt och ger regeringen majoritet i riksdagen för ett lagförslag om en jämnare fördelning av flyktingar mellan kommunerna.

Av de tio kommuner som tar emot minst antal flyktingar per capita, är sex moderatledda. Självfallet är det här konflikten ligger. I nöden prövas vännen.

En tolkning skulle annars kunna vara :Gärna solidaritet, men inte på min bakgård.

Mer läsning

Annons