Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Framgångsrik och frisk

/
  • Gabriel Wikström (S), folkhälsominister, tillsätter en kommission. Det ojämlika hälsotillståndet i nationen ska åtgärdas.

"Utan kommissioner stannar Sverige".

Annons

Sagt med lite humor. Men nog skulle man kunna ta Gabriel Wikström (S), folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister på orden. För ibland måste man ställa sig frågan om det verkligen finns någon som håller reda på alla kommissioner som tillsätts. Om det finns någon som avkräver slutrapporter med konkreta resultat och handlingsplaner på vad som ska göras. Eller glöms de bort?

Ministern med alla portföljerna är i alla fall full av tillförsikt att den senaste i raden, Kommissionen för jämlik hälsa, på allvar ska komma tillrätta med och ge svar på frågan varför folkhälsan är ojämnt fördelad i Sverige.

Men så var det också Socialdemokraternas dag på måndagen i Almedalen, vilket kräver leverans.

Ingen behöver tveka kring ministern engagemang i våra (o)hälsovanor. Men ibland krockar hans entusiasm med individens integritet och frihet.

Tidigare har Gabriel Wikström mest låtit tala om sig som ministern som är snabb att leverera förbudsförslag och straffskatter: Han tyckte att det var ett bra grepp att förbjuda rökning utomhus och nog skulle det vara värt att diskutera både fett- och sockerskatter, för att få bukt med befolkningens viktökning.

Och vad han egentligen menar när han säger att "ojämlikhet i sig skapar ohälsa, och det handlar inte bara om socioekonomiskt utsatta grupper, utan vi måste titta på sociala relationer, makt och inflytande", fick han inte möjlighet att utveckla på seminariet som arrangerades av Mötesplats social hållbarhet. En fråga som hänger i luften. Nya förbud att vänta? Kvotering?

Poängen med det "nya" folkhälsoarbetet är att det ska bli mindre spretigt och mer sammanhållet. Att det ska sippra ner mellan samhällets alla byggstenar så inte en kommun jobbar för sig, en region för sig. Socialtjänsten ska inte spela enligt vissa regler, medan utbildningsförvaltningen strävar åt ett annat håll.

Hälsa är dessutom trendigt, internationellt. Framgång kanske kan mätas i hälsa i framtiden, inte i ekonomiska termer, funderar Gabriel Wikström

Det handlar alltså om att det är billigare att bygga en fungerande skola än ett fängelse. Problemet är att de två inte har samma byggherrar, för att använda sig av en Wikströmmetafor. Ministern vill se en riskvinstdelning. De som satsar socialt ska tjäna ekonomiskt. De som skruvat upp ambitionerna i det förebyggande hälsofrämjande arbetet.

Och här uppstår det politiska dilemmat. För patienten kräver god sjukvård när hen är sjuk. Och regioner och landsting tänker i ettårsplaner. Vem är beredd att säga att vi dämpar sjukvårdsinvesteringarna för att i stället satsa förebyggande?

Egentligen vet alla vad som behöver göras. Det finns redan regioner och kommuner som kommit långt som kan fungera som förebilder.

Frågan är om en ny kommission hittar svaret för hela landet.

Mer läsning

Annons