Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försvar & Säkerhet: Sverige snackar medan Finland agerar

/
  • I spelet att hantera det oförutsedda draget från en östlig granne leder Finland klart över Sverige.
  • President Niinistö och Kung Carl XVI Gustaf inspekterar hedersvakten vid presidentpalatset i Helsingfors i mars i år.

I Finland tittar en del avundsjukt på svenska politikers förmåga att tala klartext om den stora grannen som rivit upp europeisk säkerhetsordning och uppträder aggressivt mot sina grannländer. Det är en svensk paradgren att tala högt medan att agera lågmält utan att prata om hotet får betraktas som en finländsk styrka.

Annons

När Jonas Sjöstedt (V) under en utfrågning i Europahuset under Almedalen dundrade att “Ryssland är direkt hot mot sina grannländer" och "Ingen har skadat Rysslands säkerhet lika mycket som Putin, han är förfärlig" var han tydligare än vad finländska politiker av alla olika slag varit, och långt tydligare än vad Vänsterpartiets systerparti i Finland skulle uttala sig.

1-0 till Sverige.

Men när vi kommer till handling blir bilden en annan. Redan 2010 planerade Finland att skicka reservistbrev till 900 000 man för att informera om krigsskyldigheter. Beslutet togs efter Rysslands krig mot Georgien, när Sverige samtidigt var kvar i den eviga fredens tidevarv. Brev gick ut nu i maj.

1-1 Finland kvitterar.

5:e december 2013 fattade Finland beslut om nya målsättningar för försörjningsberedskapen. Detta för att säkerställa funktioner i allt från information och energi till vatten, transporter, livsmedel och produktionen som stöder militära försvaret. I Sverige är försörjningsberedskapen långt ifrån god, om man säger så.

1-2 Finland tar ledningen.

Efter valet strök den finländska regeringen nyckelraden att Natomedlemskap inte var aktuellt under mandatperioden. Dessutom ska ännu en Natoutredning göras, allt för att hålla alla alternativ öppna för att agera snabbt om läget så kräver. I Sverige är frågan fastlåst av ett regeringsnej.

1-3 till Finland.

Nu i år har företag som betraktas som strategiskt viktiga i krigstid, med statliga avtal, fått brev om vetskap att de kommer att få mer information inom kort. Implementeringen av tidigare beslut har verkställts.

1-4 till Finland.

Sverige kallar in 400 personer för repövning under två veckor i höst.

2-4 Sverige reducerar.

Finland inte bara repövar kontinuerligt utan kallade in 12500 värnpliktiga nu i somras (ca 25000/år). Svenska försvaret brottas med svåra rekryteringsproblem.

2-5 och 2-6 till Finland.

Med låg profil har Finland gjort avtal med värnpliktiga som ska kunna kallas “snabbare än lagen kräver” till repövning som annars har tre månaders inkallelsetid. I väntan på lagstiftning som behövs har Finland på ett pragmatiskt sätt börja anpassat sitt mobiliseringsförsvar för att kunna hantera snabba utmaningar, likt det som hände på Krim.

2-7 till Finland.

Självklart är det ingen landskamp mellan Sverige och Finland i säkerhetspolitik. Men från svensk horisont är det uppenbart att Finland har kommit betydligt längre på att förbereda sig för alla eventualiteter, medan Sverige siktar på att ha 230 man på Gotland 2018 i ett mekaniserat kompani och ett stridsvagnskompani.

Försvarsbudgeten kommer enligt prognoserna att halka under 1 procent av BNP:n 2020 och det civila försvarets behov är enormt. Det som beskrivs som en tydlig signal till omvärlden och en “satsning på försvaret” är som snällast beskrivet en överkörning av det civila och militära försvarets faktiska behov, och skälet är inrikespolitisk spellogik.

Natodebatt i all ära, men för att vara en trovärdig internationell partner när det gäller det egna territoriet behövs att svensk politik kavlar upp ärmarna i stället för att prata. Armkavlandet gäller med större frenesi och till större kostnad för dem som utesluter Nato ur sin säkerhetspolitiska kalkyl.

Välkomna tecken på en allmän tillnyktring är att Folkpartiets riksdagsledamot Mathias Sundin föreslår till landsmötet i november en fördubbling av försvarsbudgeten, och att diskussionen om medborgartjänst (där värnplikten ingår), som Jämtlandsdistriktet föreslår, kommer upp på Centerpartiets stämma i september.

Men vi ska vara ärliga mot oss själva. Ett Herkulesarbete återstår innan en statsminister med trovärdighet kan likt Per Albin Hansson säga att vår (folkförsörjnings)beredskap är god, för att inte tala om vår militära beredskap. Men att titta på vad Finland gör ger riktningen för språngmarschen.

Mer läsning

Annons