Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flyktingkrisen: EU inte bättre än vad 28 huvudstäder vill

/

Många undrar "varför gör inte EU mer" för att hantera flyktingkrisen. EU-kommissionens vilja är det inte något fel på och Europaparlamentet skulle nog redan ha hittat en kompromiss om beslutet var deras. Hindret för en överenskommelse ligger i Europas huvudstäder. En gemensam flyktingpolitik kräver enighet mellan Europas medlemsländer.

Annons

Ungern som är de mer hårdföra Sverigedemokraternas paradis, dit bland andra Erik Almqvist utvandrat, har hittills vägrat diskutera fördelning av flyktingar och i stället rullat ut taggtråd läggs gränsen mot Serbien. Landets ledare Viktor Orbán har hetsat mot muslimer och flyktingar så till den grad att rådets ordförande Donald Tusk fått offentligt föreläsa om det kristna kärleksbudskapet.

Men även Tusks hemland Polen är skeptisk till mottagande, bland annat för att man blickar oroligt mot Ukraina där man fruktar att Ryssland ska driva fram en ny flyktingvåg på ytterligare någon miljon människor. Människor som då flyr över gränsen, till Polen.

I Storbritannien har David Cameron hållit en hård linje, piskad av EU-skeptikerna UKIP på ena sidan och de brittiska tabloidernas raseri på den andra.

I många länder i Östeuropa finns varken vana eller kunskap att ta emot flyktingar idag. Därför har länder som de baltiska, Tjeckien, Slovakien inte tagit emot flyktingar. Samtidigt är deras tid som egna demokratiska stater försvinnande kort, bara 25 år. Samtidigt är det länder där folk flytt undan diktatur och våld som Ungern-56, Tjeckoslovakien-68 och Polen på 80-talet

Det är kombinationen av nationella agendor, nationella arv och geopolitiska överväganden i huvudstäderna som fram tills nu låst möjligheterna för EU att agera som union. Tyskland och Sverige har under tiden tagit den största bördan samtidigt som länderna tillsammans med EU-kommissionen tryckt på för att få andra att ta sin del av ansvaret.

Det som nu har förändrats är att det yttre trycket har ökat kraftigt. Frontex rapporterar 100 000 flyktingar i juli vilket är en tredubbling jämfört med samma period förra året. Genom flera tragiska händelser som får stor uppmärksamhet förändras nu även dynamiken i opinionen i flera länder. Enkelt uttryckt; tabloidernas förstasidor ser annorlunda ut.

Även Frankrike stödjer en automatisk fördelning mellan EU:s länder som bygger på storlek, förmåga och tidigare taget ansvar. EU-kommissionen förväntas föreslå inom kort att 160 000 som finns i flyktingläger ska fördelas mellan EU-länderna. Och som en piska i debatten hotar Tyskland med att Schengensamarbetet, som innebär fri rörlighet över gränserna, måste skrotas om EU inte kan hantera krisen.

Och det är i sådana här situationer som 28 länder ihop brukar fungera som bäst. Med mörka stormmoln under lång natt som slutar i en överenskommelse i gryningen. Efter den gångna veckan är vi närmare krisens lösning än tidigare. Samtidigt är mardrömmen att tänka sig samma situation som i dag, men utan ett gemensamt Europa. Något för EU-kritiker, framför allt till vänster, att ha i minnet.

Mer läsning

Annons