Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU och vännen Turkiet är en märklig historia

/
  • EU:s flyktingkommissionär Dimitris Avramopoulos skakar hand med Turkiets president Recep Erdogan.

När Turkiet utvecklas i fel riktning, då välkomnas man som en räddare av Europa

Annons

Turkiet och Europa har en märklig gemensam historia som tar tid att bena ut. I närtid är det intressant att notera hur Turkiet möttes av kalla handen när landet inledde en reformpolitik för att närma sig EU och ett framtida medlemskap. Då passade inte Turkiet in i den europeiska gemenskapen.

Sedan dess har Turkiet dessvärre valt en annan riktning med fokus på att etablera sig som en ny given stormakt i Mellanöstern. Med omorienteringen ser vi ett fortsatt förtryck av minoriteter, en vägran att erkänna folkmorden mot kristna minoriteter och hur demokratiska fri- och rättigheter försvagas.

Upp på scenen börjar landets president Erdogan allt mer likna en despot. Plötslig i detta sammanhang passar Turkiet in i den europeiska gemenskapen och en flyktinguppgörelse mellan Turkiet och EU undertecknas.

Frågan är om EU kan stå rakryggad i framtiden när avtalets konsekvenser ska beskrivas i framtiden. I bästa fall kommer den beskrivas som ett nödvändigt ont, påkallat eftersom EU:s medlemsländer krävde en paus i mottagandet av flyktingar. En paus som efterfrågas för att möta en allt mer kritisk opinion.

Tyskland och Sverige har trots allt varit två udda fåglar i den europeiska gemenskapen när det kommer till ett generöst flyktingmottagande.

I värsta fall kommer avtalet beskrivas som en ohelig allians där EU:s starka röst för demokrati och frihet tappar trovärdighet. För att upprätthålla flyktinguppgörelsen kan EU behöva tiga inför orättvisor och problem i Turkiet. I stället för att rikta krav om demokratiska reformer i Turkiet, tittar man åt det andra hållet när övergrepp sker i landet.

Vissa menar att EU redan viset en svagare sida mot Turkiet. Nyligen krävde president Erdogan att den tyska regeringen skulle agera mot en tysk satiriker som författat en nidvers om den turkiska presidenten. Något formellt tyskt agerande har inte skett, men det oroar att Tysklands förbundskansler Angela Merkel i ett samtal med Erdogan varit överens med honom om att satirikern varit medvetet förolämpande. Vad blir nästa steg? Att Merkel håller med Erdogan om att nidvisan var olämplig? Avståndstagandet av olämpliga publiceringar i tysk media?

Till Merkels försvar betonade hon i samma samtal vikten av fri press och yttrandefrihet. Men en demokratisk vald förbundskansler och informell ledare för det demokratiska Europa bör inte diskutera publiceringar med kritiska odemokratiska statschefer.

Skillnaden mellan demokratiska ledare och despoter är att demokratiska ledare vet att avgränsa sin roll och vet var den rollen stannar.

Mer läsning

Annons