Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett medel för makten eller eleven i centrum?

/

I valet 2006 var skolan en av de stora huvudfrågorna. Alliansen i allmänhet och utbildningsminister Jan Björklund (FP) i synnerhet var verkligen på hugget.

Med alla rätt.

Annons

Många menar att Socialdemokraterna helt enkelt förlorade valet på misslyckandena med skolan och jobben.

Nu laddar Socialdemokraterna om och tänker använda Alliansens gamla taktik för att vinna valet 2014. Det ska bli ett val om skolan och jobben.

Socialdemokraterna tänker bli skolpartiet nummer ett och skjuter in sig på att resultaten bara blir sämre i skolan. Trots att de skulle bli bättre med alliansen.

Klyftorna ökar, och har gjort det sedan slutet av 1990-talet. Det spelar roll vilken skola man går i och vilka föräldrar man har. Antalet elever som saknar behörighet till gymnasiet och som inte fullföljer gymnasiet ökar, även om det varierar stort mellan skolorna. Det är fortsatt svårt att rekrytera lärare, delvis beroende på arbetssituation och löner.

Jan Björklund ber om tålamod och hänvisar till satsningar på nya läroplaner, ny skollag, ny gymnasieskola, nytt betygssystem, ny lärarutbildning, lärarlegitimation och flera andra reformer.

Och han betonar att det tar tid innan reformerna ger resultat.

Visst kan det vara så, men samtidigt är det frustrerande att de goda resultaten uteblir. Något som Socialdemokraterna skjuter in sig på och kommer att göra allt mer ju närmare valet vi kommer.

Enligt Novus Opinion förlorade dessutom Folkpartiet under förra året platsen som väljarnas favoritparti i skolfrågor till Socialdemokraterna.

Problemet är bara att Socialdemokraternas recept inte är speciellt nydanande eller omskapande.

Minskad administration för lärare, slopa de skriftliga omdömena, slopa individuella utvecklingsplanerna (som Socialdemokraterna införde), höja lärarnas kompetens, låta kommunerna få avgöra om de vill ha fler friskolor eller inte, minska klassernas storlek i yngre årskullar. Och nu senast att göra gymnasieskolan obligatorisk.

Med andra ord råder det ingen avgrundsdjup skillnad mellan alliansens och Socialdemokraternas skolpolitik, även om de försöker blåsa upp sina egna förslag till något som löser alla problem, medan motståndarnas resulterar i ett utbildningspolitiskt träsk.

Det verkar som om politikerna vill använda skolpolitiken som ett medel för att slå vakt om makten, snarare än att sätta eleverna i centrum.

För om politikerna verkligen vill skapa världens bästa skola borde de väl kunna komma överens över blockgränserna. I synnerhet som förslagen inte ligger så långt från varandra.

Till Aftonbladet säger Ibrahim Baylan, skolpolitisk talesperson (S) och tidigare skolminister, att lärarnas administration måste minska. Något som också Jan Björklund håller med om.

Det borde också gå att komma överens om skriftliga omdömen och utvecklingsplaner, friskolornas villkor och mindre klasser i de lägre årsgrupperna. Om viljan verkligen finns.

Men i stället för att lyssna på varandras förslag, söka samförstånd och försöka komma överens, kastar man retoriska slagord mot varandra och slår vakt om cementerade uppfattningar.

Som Ibrahim Baylan säger till Aftonbladet: "Om man prioriterar skattesänkningar före lärare som går på knäna är det inte konstigt att vi ser sjunkande resultat."

Och alliansen svarar med att säga att S varit emot varje jobbskatteavdrag som regeringen genomfört, men godkänt dem i efterhand.

För partipolitikerna är detta vardag. Men många väljare skulle nog hellre se lite mindre retorik och mer resultat.

För elevernas skull.

Mer läsning

Annons