Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett år utan någon effekt

/

I morgon är det ett år sedan Annie Lööf valdes till Centerpartiets nya ledare. Hon valdes med stor majoritet och stor entusiasm. Nu skulle det bli drag i rörelsen.

Annons

Men någon Annie-effekt har det inte blivit.

I opinionsundersökning efter undersökning balanserar Centern på fyraprocentspärren. Och ligger ibland under, som i United Minds senaste undersökning där C bara får 3,3 procent.

Ändå sitter Annie Lööf stadigt vid rodret. Och det finns inga ledande centerpartister som ifrågasätter hennes position. Huvudsakligen av tre skäl.

För det första vet alla att det kan ta tid att lyfta ett parti, och att ett partiledarbyte långt ifrån alltid skapar någon effekt. Undantaget är väl valet av Juholt till ny S-ledare som resulterade i en snabb djupdykning i opinionen och valet av Löfven som gav en positiv effekt, dock inte mer än upp till normal S-nivå.

Annars är väl förre KD-ledaren Alf Svensson det lysande exemplet på långsiktigt arbete. Han valdes till partiledare 1973, kom in i riksdagen 1985 och gjorde sitt rekordval på 11,8 procent 1998. Efter 25 år som partiledare!

Det skulle knappast vara möjligt i dagens politik. Där krävs snabba resultat. Och opinionssiffrorna flåsar ständigt partiledarna i nacken.

Förmodligen upplever Annie Lööf också det flåset, men jobbar träget vidare i hopp om att Centerpartiet ska lyfta.

För det andra pågår det ett intensivt gräsrotsarbete för att ta nya tag och skapa engagemang kring Centerpartiets frågor inför nästa val. Återstår dock att se hur C lyckas förena den traditionella landsbygdsrörelsen med storstadscentern. Och vad det pågående idéarbetet ger, som ska redovisas i höst.

Dessutom finns en kritik som går ut på att Annie Lööf varit för mycket näringsminister och för lite partiledare. Flera centerpartister tycker också att C borde profilera sig mer i skolfrågor och sociala frågor, frågor som ligger närmare löntagarnas vanliga liv.

För det tredje sitter Annie Lööf stadigt eftersom det inte finns någon som utmanar henne. Och kretsen kring henne är stark och lojal. Frågan är bara hur länge partiet tillåts balansera på fyraprocentspärren innan någon utmanare dyker upp.

Annie Lööf valdes bland annat med förhoppningen att hon skulle kunna förnya centerrörelsen med sin entusiasm och kommunikativa förmåga.

Centern gjorde ju ett katastrofval senast. Inte minst i Hälsingland där partiet tappade 22 mandat, eller en tredjedel, av sina ledamöter i kommunfullmäktige.

Så det var ingen lätt uppgift att ta över partiet efter Maud Olofsson. Och starten kunde ha varit bättre.

Annie Lööf har stött på en hel del problem. Hon gjorde ett dåligt tajmat utspel under avtalsrörelsen om att sänka ungdomslönerna och svävade på målet om Kina var en diktatur eller inte. Sådant stärker inte positionen.

Att Annie Lööf dessutom som näringsminister fick olika myndigheters festande på skattebetalarnas bekostnad i sitt knä, tillsammans med några centerfakturor, har inte gjort jobbet lättare.

Ändå jobbar hon vidare. Väl medveten om att det är valet om två år som avgör sin och Centerns framtid. Inte olika opinionsundersökningar, även om de givetvis fungerar som temperaturmätare.

Fram till dess måste det nu pågående gräsrotsarbetet blomma ut och ge konkret resultat.

Att C delar låga opinionssiffror med KD och FP är ingen tröst. Snarare tvärt om. Alla tre partier behövs i riksdagen om det ska bli en ny alliansregering.

Om inte C och KD lyfter under det närmaste året bör allianspartierna allvarligt överväga en valteknisk samverkan där man röstar på sitt parti, men under den gemensamma beteckningen: Alliansen.

Mer läsning

Annons