Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erik Weiman: "Sveriges Tennessee finns i #MittHälsingland"

/
  • Delsbostämman 2011. Hälsingland har inte lyckats exploatera sin musiktradition, tycker Erik Weiman.
  • Erik Weiman uppväxt i Edsbyn, tog studenten i Bollnäs och gjorde lumpen på I14. Nu i Uppsala med känslan kvar för barndomens Hälsingland. Har varit moderat landstingsråd i Uppsala län och arbetat för ett närmare samarbete mellan länen. Ett förflutet som altviolinist och rockmusiker.

Är något svenskt landskap lika förknippat med musik som Hälsingland?
Och inte vilken musik som helst. Vemod parat med storslagenhet. Originellt men ändå lätt att känna igen. Spelglädje, men ännu mera dans- och rörelseglädje.
Bruksmusik som ingen glömmer.

Annons

Tänker man ett varv till finns bara en musikalisk provins i hela världen som i ännu högre grad förknippas med en musikstil. Den andra provinsen som jag tänker på har lyckats etablera sig, sin musikstil och sina huvudorter till att bli begrepp över hela världen. Det är kanske dags för Hälsingland att göra samma sak.

Jag tänker på den amerikanska delstaten Tennessee. Där ligger Memphis och Nashville, och precis där, i en vägkorsning någonstans mellan Chicago och New Orleans, finns korsningen mellan blues, rock 'n' roll, country och The Great American Songbook.

Sveriges Tennessee finns i Hälsingland. Mellan Järvsö och Hårga, från Traste till Wij och till tonerna av Monica Thörnells Vintersaga (som visserligen skrevs av en göteborgare), här finns hela det storslagna och vemodiga svenska musikaliska arvet. Spelmanslag, punkband, lyriker och jazzmusiker, och några av landets främsta instrumentalister genom tiderna. Alla har de passerat den där korsningen mellan 83:an och Ljusnan – utan att för den skull ens ha behövt besöka Bollnäs. För i Sveriges Tennessee finns musiken precis överallt, i både tid och rum utan att många ens vet om det.

Stan Hasselgård. Jan Johansson. Snoddas, Lill-Babs och Rosen Kvick. Traste Lindén och Per Persson. Monica Törnell. Hårgalåten och Delsbostämman. Jocke Svenheden och Håkan Jonsäll. Py Bäckman och Family Four – eller i alla fall Östarna. Det blir några stycken, och det finns många fler. Alla är de från Hälsingland. Men Hälsingland har inte lyckats exploatera sin musiktradition som exempelvis Värmland har satt bilden av ett litterärt landskap.

Allt detta, och mycket mer, borde turistnäringen i Hälsingland ta tillvara ännu bättre. Visst slås det mynt av både Lill-Babs och Snoddas, men så mycket mer blir det inte. Med en aktiv och målmedveten profilering av ett musikaliskt landskap som är grunden för så mycket av dagens populärkultur borde möjligheterna vara enorma. Ett första steg på vägen – självklart när man tänker efter – vore att karskt ställa sig upp och deklarera det självklara. När Sverige ska arrangera Eurovision Song Contest 2016 så kan de större städerna glömma värdskapet. Lägg finalen i Söderhamn och visa en gång för alla var det kurbitsmålade hörnskåpet ska stå.

PS. Ett tips för dig som tycker att jag överdriver: Besök världens enda Jim Reeves-museum. Ligger i Voxna. Var annars? DS.

Mer läsning

Annons