Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erbjud nyanlända kvällsstudier och lägre ingångslöner

/

Integrationspolitik är en nagelbitare. Det borde vi prata mer om.

Annons

I stället är svensk politisk debatt låst i ett bråk om konsekvenser; tog vi in för många flyktingar eller inte? Ur den diskussionen kan det endast komma en lärdom om vad Sverige ska göra vid nästa flyktingkris. Samtidigt pågår en flyktingkris här och nu runt hörnet av den europeiska kontinenten.

Fakta: 2013 sökte nära 60 000 personer asyl. Året därefter, 2014, ökade antalet till 80 000 och 2015 slog alla rekord med över 160 000 asylsökande. Uppskattningsvis kommer ungefär hälften av dessa få uppehållstillstånd i Sverige – om vi utgår från tidigare beslut. Den andra halvan hänvisas till ett annat land där deras asylärende ska avgöras eller kommer tvingas leva med ett avslag.

Mellan tummen och pekfingret handlar det alltså om 150 000 människor som måste gå från passiviserande flyktingpolitik till att bli integrerade i det svenska samhället; varaktig sysselsättning, egen bostad och ett socialt kontaktnät. Om hälften alltså 75 000 människor är integrerade efter 10 år är det en seger men målet bör helst vara 70 procent efter 10 års vistelse i Sverige.

Vad kan göras? Till att börja med måste integrationspolitiken lägga in en högre växel. Den nuvarande politiken var inte ens tillräcklig 2013. Den socialdemokratiska regeringens låtsasjobb är visserligen "billiga" med en kostnad om 400 000 kronor per person. Men låtsasjobb garanterar inte att man tar sig vidare till varaktig sysselsättning och har en undanträngningseffekt av riktiga jobb.

Där har vi alltså en billig lösning som förbättrar kvartalsrapporten, men i grunden värdelöst för varaktig sysselsättning.

Mot detta har vi de lösningar som Alliansregeringen prövade – det vill säga riktade skattesänkningar. Riktade skattesänkningar innebär att människor flyttas från utanförskap till ett riktigt jobb och varaktig sysselsättning. Men "priset" är dyrt, ungefär 1 miljon kronor per person.

Riktade skattesänkningar (RUT, arbetsgivareavgifter, restaurangmoms) fungerar eftersom det minskar tröskeleffekten för personer som befinner sig i utanförskap. Men kan knappast anses vara en lösning för att integrera 150 000 personer. Kostnaden blir för hög.

Hur ska då integrationen lösas? En god start vore om regeringen förde samtal med arbetsmarknadens parter om att införa en ny lönenivå för personer som saknar erfarenhet på svensk arbetsmarknad och som har bristfälliga kunskaper i det svenska språket. Det bör gälla avtalsområden som kräver förgymnasial och till viss del gymnasial kompetens. Förhoppningsvis bidrar detta till att nya jobb kommer till på arbetsmarknaden likt de effekter vi såg av rut-avdraget. Samtidigt bör en utbildningsoffensiv presenteras där det ges möjlighet att läsa upp yrkeskompetens kvällstid.

Generösa utbildningsmöjligheter måste finnas på sidan om för att undvika att människor fastnar på en låg lönenivå livet ut. Våra system måste uppmuntra och belöna människor som anstränger sig och kämpar för att göra en klassresa även efter att man kommit in på arbetsmarknaden.

Det är inte försent att lägga in en högre växel om vi bara kunde gå vidare från konsekvensdebatten.

Mer läsning

Annons