Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En allemansrätten för alla?

Inte störa – inte förstöra, så sammanfattar Naturvårdsverket den gyllene regeln i allemansrätten.

Annons

I kontrast till den gyllene regeln har rapporteringen pågått i flera år nu. Om hur skogsägare drabbas av nedskräpning, hur motorfordon förstört nyplanterad skog, om slitage och bristande respekt för någon annans mark.

Den bristande respekten gör att markägaren måste lägga ned onödigt arbete. Det kan handla om företag som sätter upp läger för bärplockare, turistgrupper eller skoterkörning som inte håller sig inom anvisade leder.

Att en privatperson flummar i skogen, glömmer bort det individuella ansvaret och lämnar efter sig skräp är en sak, i de flesta fall blir skadan förhoppningsvis försumbar. Även om det finns iögonfallande undantag där individen utmärkt sig. Men det är en helt annan sak när grupper av privatpersoner under ett paraply av kommersiell verksamhet skräpar ned och förstör, dessutom utan att ta kontakt med och ersätta markägaren. Egentligen är det otroligt att det är möjligt att bedriva kommersiell verksamhet på någon annans mark utan avtal med markägaren.

Förra året tillfrågade tidningen Skogen sina läsare ifall man anser att allemansrätten fungerar. Överväldigande 78 procent svarade nej. En minoritet, 22 procent ansåg att den fungerade. Både markägare och den som vistas i skogen håller med om att allemansrätten är en viktig princip. Men efterlevnaden av allemansrätten måste förbättras.Det är redan i dag inte tillåtet att skräpa ned i naturen eller skada marken. Efterlevnad av lagen är dock svår – av uppenbara skäl. Till exempel är det svårt att få kontakt med den som skräpat ned.

Om inte den eller dem som vistas på någon annans mark bättre respekterar marken då riskerar förtroendet för allemansrätten att urholkas. Följden blir självklar; det blir fler bommar som stänger av vägen och en mindre tillgänglig skogsmark. Det ligger varken i markägarens intresse eller i privatpersoners. Därför måste de eller dem som vistas ute i naturen visa på en större respekt inför den mark någon annan äger. Om det inte blir ett förändrat beteende hos skogens besökare då är det ofrånkomligt att det i framtiden kommer en lagändring som reglerar villkoren att besöka skog och mark.

Det är trots allt inte rimligt att markägare ska behöva betala och ta ansvar för andra människors nedskräpning. Särskilt ifall det bakom nedskräpningen står en kommersiell aktör som har tjänat pengar helt utan ersättning till markägaren.

Mer läsning

Annons