Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elin Unnes om #MittHälsingland: "De billigaste husen är alltid de vackraste"

/
  • En gång var det ett hus med kök och kammare, sammanbyggt med fäxet i ett plan. Bilden tagen 2010 i Ljusdal och kunde vara ett hus i Elin Unnes blickfång.
  • Elin Unnes, rockjournalist som blev besatt av odling och skrev boken
  • En gång var det ett hus med kök och kammare, sammanbyggt med fäxet i ett plan. Bilden tagen 2010 i Ljusdal och kunde vara ett hus i Elin Unnes blickfång.

Redan när vi passerar Dalälven öppnar jag den där giftiga appen på mobilen. Den som ser ut som en karttjänst som följer vår väg norrut, men som samtidigt berättar vilka hus längs vägen som är till salu. Jag tittar ut över älvdeltat och tänker att det ser ut som i True Detective, den gothiska deckarserien som utspelar sig i Louisiana i USA.

Annons

Vi kör vidare, över landskapsgränsen till Hälsingland. Jag pekar på den lägsta siffran på skärmen. De billigaste husen är alltid de vackraste. Stora och vindlande med korridorer som slutar i ingenting och fönster som man måste bucka ner sig för att se ut genom. Egentligen handlar det bara om smak. En generation som föredrar nytt, behändigt och mexitegel. En som föredrar gammalt, skevt och besjälat. En generation som har råd att både köpa och sälja med förlust. En som väljer tid före pengar. Det är den smak- och inkomstskillnaden som gör att det plötsligt står en disponentvilla där för en spottstyver. Till hälften från 1600-talet, till hälften från 50-talet. Med en Twin Peaks-liknande samlingssal och vitflagnande badhytter precis invid ett varmt, brunt vatten. Som om John Bauer klottrat dit en skog på ett arkivfoto av en bedagad riviera.

Om jag inte vore odlare skulle jag kunna strunta i allt det här. Men nu odlar jag. Och alltså kan jag inte tänka på något annat. Förutom på mina svarta potatisar. Jag tänker på dem också. De heter Blå Dalsland tror jag. Men jag är inte säker – jag fick dem av Susanna och Adam som fått dem av sin släkt som hållit knölarna vid liv i generationer i potatislandet bakom gården precis bortom hälsingegränsen. Just nu ligger de och svettas och skjuter groddar i en papperspåse i vårt 18-gradiga källarförråd. Jag stirrar ut i den mörka, öde skogen och tänker på all potatis jag skulle kunna förvara där.

Sen tänker jag på husen i staden där jag bor. Vindsförråden har blivit lyxvåningar och källarförråden är fulla av allt som inte får plats i de små lägenheterna. Inte ens skafferierna är kvar. De försvann för många köksrenoveringar sen. Det kallas för försäljningsrenovering. Man renoverar inte för sin egen skull, utan för en person man hoppas ska köpa ens lägenhet. Och så gör hen det. Köper ens lägenhet alltså. Och det första alla gör är att riva ut köket. Gång på gång, tills husväggarna i stan är lika tunna som i ett japanskt tehus. Och potatisen svettas och skjuter groddar.

Jag tänker på min kompis Sara-Vide som köpt hus i Älvkarhed, med gott om plats för alla stora, vackra tavlor hon målar. När hon och hennes kille skrotade runt på de nya ägorna hittade de en dörr som ingen hade öppnat på länge-länge. Bakom den fanns en jordkällare. En tvåa, lika stor som min stadslägenhet. Och en brunn. En offerkälla? Eller hade den varit till för sånt som förvarades i jordkällaren men som, till skillnad från potatis, faktiskt visste hur man använde en brunn? Vilket som, numera bevattnar brunnen odlingarna runt huset.

Där nånstans måste jag stänga appen. Jag börjar bli åksjuk och husen är så få och långt isär att de ser ut som ensamma blodsdroppar på den gröna kartan. Hur som helst är vi snart framme. Vi ska bara stanna till vid kiosken och köpa den där osten som en gång avslöjade mitt ursprung för en öländsk getbonde. Har du inte den där salta, gnissliga getosten? frågade jag. Du är från Hälsingland, va? svarade hon. Det är hälsingeost du pratar om. Vildjäst. Världens farligaste ost.

Jag kliver ur bilen, tynger ner en svettig sedel med en bit gråberg och plockar upp en plastpåse fylld med Hälsinglands motsvarighet till japansk blåsfisk.

Mer läsning

Annons