Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det saknas en genomtänkt och långsiktig strategi

/

Turismföretagen i Hälsingland efterlyser en långsiktig strategi och samordning när det gäller vindkraften. Och det kan man förstå.

Annons

Det kan inte vara så kul att satsa pengar och arbete på att driva upp ett turistföretag för att sedan bara ställas inför fullbordat faktum att leva i skuggan, eller i varje fall i närheten, av ett eller flera vindkraftverk.

Även om turistföretagarna är mycket noga med att framhålla att de inte är emot vindkraft, finns det mycket av fenomenet nimby i vindkraftsdebatten. Nimby är en förkortning från engelskans "not in my back yard". På svenska "inte på min bakgård".

Det vill säga, man kan i princip vara för en etablering, ett bygge, ett vindkraftverk, en ny järnväg, ett hem för missbrukare eller något annat, bara det inte sker i min egen närhet.

Bra grej, bara inte här!

Turismföretagarna menar att det finns plats både för turism och vindkraftverk, men de saknar en klok och genomtänkt planering som sträcker sig långt fram i tiden och som arbetats fram av länets alla kommuner tillsammans.

Problemen kan bli mycket påtagliga för de företag som verkar i gränsområdena mellan olika kommuner, där de kan stå helt utan möjlighet att överklaga eller påverka det som sker i grannkommunen.

Därför verkar det både rimligt och klokt att kräva någon form av samråd och gemensam planering för vindkraftsutbyggnaden i hela länet. Det utesluter inte att enskilda intressen och företag kan komma att påverkas av utbyggnadsplanerna och att det kommer att bli protester.

I stort sett var än en etablering planeras blir det protester.

Tidigare har kritiker från Hälsinglands inland framhållit att den stora utbyggnadspotentialen för Gävleborg ligger i havsbaserade vindkraftverk och på platser med "redan exploaterade miljöer".

Men om vindkraften är störande ute i öde skogen, måste den väl också vara det för dem som jobbar eller bor i "redan exploaterade områden", och för dem som lever nära havsmiljön och som lever av turismen och det rörliga friluftslivet vid havet.

Det är lätt att förstå att turismföretagen inte vill gå emot vindkraftsutbygganden. Det är inte så politiskt korrekt. Sverige måste ju bidra till förnyelsebar energi heter det ju.

Problemet - eller rättare ett glädjande faktum - är bara att Sveriges nuvarande elproduktion är i stort sett fossilfri.

"Att en gigantisk vindkraftsutbyggnad genomförs i ett land som Sverige, som redan har ett väl fungerande och fossilfritt elsystem, är obegripligt." Det skriver Kungliga Vetenskapsakademinens Energiutskott i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

De fick naturligtvis mycket mothugg, men de har en hel del poänger. De framhåller bland annat att vår vindkraft knappast bidrar till att minska Europas samlade utsläpp, att vi inte lider brist på el och att vindkraften är dyr och kraftigt subventionerad.

Dessutom påverkas vindkraften av väderväxlingarna, inte minst när det är kallt och behovet av el är stort. Då är vindarna ofta svaga. Och när det blåser kraftigt får man stänga av en del av vattenkraften eftersom man inte kan lagra överskottsenergin.

Frågan är med andra ord om vindkraften någonsin kommer att utgöra ett konkurrensmässigt alternativ i vårt land, om vi nu inte ska överhopa en stor del av naturen med vindkraftsparker som påverkar turismen och det rörliga friluftslivet.

Det är ohållbart att säga "bygg vindkraft på andra ställen". Antingen är man för vindkraft och tar obehaget med etableringarna, eller också säger man nej.

Även om länet är stort och till stora delar obebyggt, är det så gott som uteslutet att hitta platser för vindkraftsetableringar som fyller kraven på vindar och samtidigt inte påverkar omgivningen.

Turismföretagarnas reaktioner, och den senaste tidens debatt om vindkraften i SvD, visar att utbyggnaden av vindkraft måste diskuteras vidare. Och kanske rent av ifrågasättas.

Mer läsning

Annons