Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är en riskabel ekonomisk politik Sverige bedriver just nu

/

Annons

Den viktigaste lärdomen av finanskrisen är att nationalekonomerna inte har något facit. Det kan vara värt att komma ihåg när allt fler varnar för att Sverige går mot en ny kris. Risken för bubblor är en del av varje växande ekonomi, och eftersom Sveriges tillväxt rusar uppåt har varningslamporna börjat tändas hos många bedömare.

Marknadsliberala Timbros chefsekonom Jesper Ahlgren menar att den svenska ekonomin visar upp ”feber och dödsandning”. En liknande slutsats dras av den liberala välfärdsforskaren Andreas Bergh, som drar paralleller till hur Irland såg ut innan den keltiska tigern förvandlades till en utblottad bondkatt (Di 30/4).

Det finns anledning att lyssna på farhågorna hos den nationalekonomiska expertisen. BNP förväntas växa mer än normalt de kommande tre-fyra åren, arbetslösheten sjunker och byggandet ökar. Men finansminister Magdalena Andersson (S) bedriver en riskabel ekonomisk politik.

Regeringen uppträder som kreditkortinnehavaren som handlar på avbetalning trots att det är lönehelg. Det skapar rusning i affären, jobb bakom disken och skänker glädje för stunden, men beteendet förutsätter en ny lön månaden därefter.

Statens utgiftsökningar sker under en högkonjunktur, och i vanliga fall skulle finansministern ha dragit i handbromsen. Och reserverna töms samtidigt som hushållens skuldsättning ökar.

Om den förda politiken inte leder till framväxten av fler riktiga jobb – något 5 000 beredskapsjobb inom statliga myndigheter knappast tyder på, oavsett vad Stefan Löfven påstår – måste ett sannolikt integrationsmisslyckande betalas med skattehöjningar, vilka då kommer att sammanfalla med högre räntor och en växande arbetslöshet.

Digitaliseringen, bristen på enkla jobb och den tudelade arbetsmarknaden utgör alla tecken på att vi det kommande decenniet kommer att få se en ökad fattigdom i Sverige. En växande ojämlikhet med etniska förtecken riskerar i sin tur att leda till ökad social oro, ett uppluckrat välfärdskontrakt och en försämrad skattemoral. Samtidigt finns det ingen anledning att vara mer pessimistisk än vad läget kräver.

Ekonomiskt sett har Sverige råd med ett växande utanförskap under några år. Det finns heller inga entydiga belägg för att vi befinner oss i en bostadsbubbla. Med Stockholm som undantag är privatspekulationen på bostäder relativt begränsad. Mycket tyder också på att de nya amorteringskraven kommer att leda till en stabilisering av prissättningen i områden med överhettad marknad. Utanför storstäderna är problemet snarare att många renoveringar inte lönar sig vid en försäljning, ett problem som förstärks av försämrade rot-avdrag.

Varningslamporna är tända. Men det är för tidigt att ge upp hoppet om den svenska tillväxten.

Mer läsning

Annons