Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är dags att visa ledarskap

/

"Världens stats- och regeringschefer får inte svika sitt ansvar. Det är dags för dem att visa ledarskap. Vi kunde besegra apartheid. Vi kan besegra fattigdom, ojämlikhet och miljöhot."

Annons

Det skrev den sydafrikanske ärkebiskopen och fredspristagaren Desmond Tut på Brännpunkt i gårdagens Svenska Dagbladet.

Den nu 80-årige ärkebiskopen, som besöker Sverige kommande vecka, vet vad han talar om.

Han var en av de viktigaste och mest inflytelserika personerna i kampen för att få bort rasistregimen i Sydafrika och införa demokrati och lika rättigheter för alla sydafrikaner.

När det nya Sydafrika skulle göra upp med den gamla förtryckarregimen, valde Sydafrika en helt unik form för att göra upp med sitt förflutna från apartheidtiden.

Man förkastade Nürnbergmetoden som lät de som begått grova kränkningar mot mänskliga rättigheter löpa gatlopp i en vanlig juridisk process. Detta skulle gjort helandet av nationen omöjlig, menar Tutu, eftersom de vita då hade stämplats som förlorarna, de hade straffats och deras deltagande i återuppbyggnadsprocessen hade försvårats. Men de sydafrikanska ledarna avvisade också en generell amnesti som betraktades som att sopa allt förtryck under mattan.

I stället valdes den tredje vägen, en unik sannings- och försoningskommission där Desmond Tutu blev ordförande under tre år. Detta hade inte prövats någon annanstans i världen. Och det var förmodligen Nelson Mandelas storhet som gjorde detta möjligt. Sjuttiosex år gammal fick han rösta för första gången år 1994 och blev efter valet landets första demokratiskt valda president. Vid sin installation inbjöd han sin vite fångvaktare att närvara som hedersgäst.

I boken Ingen framtid utan förlåtelse har Desmond Tutu skildrat hela den här försoningsprocessen där ingenting förnekas och sopas under mattan, eller förträngs och slätas över. Den beskriver en outhärdlig tortyr och systematiska övergrepp, men samtidigt finns en värme, generositet och humor som besegrar det mest djävulska.I debattartikeln i gårdagens SvD betonar Desmond Tutu att världens ledare måste ta itu med de stora utvecklingsfrågorna med samma mobilisering, kraft och beslutsamhet som fick apartheid på fall.

Och han är övertygad om att det går.

Han hänvisar till FN:s Millenniedeklaration som antogs år 2000 och vars mål ska vara uppfyllda till 2015. Flera av delmålen är redan har uppfyllda eller är på väg att uppfyllas. Exempelvis har delmålet om rent dricksvatten redan uppnåtts, skriver Tutu. 1990 saknade 24 procent av jordens befolkning rent dricksvatten. Den siffran hade sjunkit till 11 procent 2011.

Världsfattigdomen kommer troligen ha halverats 2015 jämfört med 1990. Ändå kommer nära en miljard människor att gå hungriga. Det motsvarar befolkningen i hela EU, USA och Brasilien!

Det går åt rätt håll. Men det går sakta. Och det räcker inte.

Desmond Tutu pekar på andra områden där världens ledare måste agera tydligare och kraftfullare. Han nämner bland annat ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och hållbar utveckling.

Visserligen finns det fler kvinnor idag i världens parlament, men det är bara ynka 19 procent. Och kvinnor tjänar mindre än män, har otryggare anställningar och högre arbetslöshet.

När det gäller utsläppen av växthusgaser går utvecklingen stick i stäv med millenniemålet. Koldioxidutsläppen ökar. Om det fortsätter kommer det att innebära outhärdligt lidande för många.

Men poängen hos Desmond Tutu är att framtiden går att påverka. Mycket har hänt för att skapa en bättre värld. Men det räcker inte. Nu måste vi mobilisera för att besegra fattigdom, ojämlikhet och klimatförändringar.

"Många av oss kan känna hopplöshet och säga: jag kan inte påverka, det spelar ingen roll vad jag gör. Men vi kan göra skillnad", skriver Desmond Tutu.

Han vet vad han talar om. Han har varit med att besegra apartheid.

Och han utmanar världens ledare, och oss som enskilda, att göra skillnad.

Mer läsning

Annons