Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är alldeles för lätt att fuska på högskoleprovet

/

Annons

Det låter nästan som ett bingoutrop: "1 D – David." Men det här är inget lotteri. Det är avancerat fusk på högskoleprovet. De rätta svaren hörs i en dold öronsnäcka. På fråga 1 ska man bocka för svarsalternativ D.

SVT har avslöjat systematiskt fusk som pågått i fem år. De som ligger bakom begär enorma 100 000 kronor för att garantera dig provets högsta poäng, 2.0. Ett antal personer som just nu går mycket prestigefyllda utbildningar ska ha fuskat just så.

Troligen är även fler arrangörer i farten än just den SVT lyckats spåra. Det finns enkla miljoner att tjäna. Myndigheternas reaktion har dock varit ganska tafatt. "Det är verkligen beklagligt", säger en talesman för Universitets- och högskolerådet.

Det går inte att i dagsläget inte kasta ut fuskarna från utbildningarna. Regelverket ligger hopplöst efter. Idag finns mycket avancerade fuskmetoder och nya kommer säkert att utvecklas.

Detta måste stävjas. Men långsiktigt är det bättre att använda urvalsmetoder där fusk är väldigt mycket svårare. Gymnasiebetyg är en, antagningsintervjuer är en annan.

Fuskarna söker sig nog ofta till de allra mest attraktiva utbildningarna, som är dyra för skattebetalarna. Och just där är det extra viktigt att det inte fuskas. Vi ska bara betala läkarutbildningar för bra blivande läkare. Och vi ska inte ge juristutbildning till fifflare.

Högskoleprovet var från början tänkt för den minoritet där gymnasiebetyg inte fungerade. Så borde man nog ha fortsatt. I stället blev det en standardmetod.

1993 råkade 13 personer med för låga resultat på högskoleprovet antas till en tandläkarutbildning.

Skolan gjorde även intervjuer, och avsåg att ta in sökande som hade både bra provresultat och gjort bra på intervjuerna. Men datorn missade provresultaten, så det blev bara intervjuerna som avgjorde vilka som kom in. När felet upptäcktes utökade skolan klassen och tog även in dem med höga provresultat.

Klassen kunde sedan användas som en mätare på om högskoleprovet var effektivt. Det visade sig att gruppen med låga provresultat klarade studierna bättre. Färre hoppade av. Men så hade de ju gjort riktigt bra intervjuer och bedömts som personligt lämpliga.

En bra urvalsmetod borde testa flera olika saker och helst anpassas till ämnet. Högskoleprovet är ett alldeles för trubbigt instrument. Sådana prov mäter det som går att mäta (mest matte), i stället för det som är mest relevant för högskolestudier. Och tur och slump spelar alltid roll i flervalsfrågor.

Gymnasiebetyg, med alla sina nackdelar, ger ändå en mycket bredare bild än ett litet antal flervalsfrågor under några lördagstimmar. De beskriver flera år, och många typer av ämnen.

Egentligen är högskoleprovet ett mycket trubbigt instrument. Nackdelarna med provet diskuteras ständigt.

Olika goda förslag lanseras – att provets mattedel ska väga mindre tungt när man söker till exempel språk än när man söker inom teknik och natur, och att bara en liten del av det totala antalet platser ska få tillsättas med högskoleprov. Man skulle även kunna skriva om reglerna så att den som visar sig ha fuskat blir utkastad från utbildningen hur långt den än har kommit.

Men inget händer. Under tiden fortsätter fusket.

Mer läsning

Annons