Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför ska vi lyssna på signalerna om Vitryssland

/

På söndag går Vitryssland till val. Vi vet redan hur det kommer att gå. Aleksandr Lukasjenko kommer att vinna. Det gör han alltid. Vitryssland kallas med rätta för en diktatur, oppositionen är i spillror, människor fängslas och valen kan inte beskrivas som schyssta ens med den bästa propagandafantasin i världen.

Annons

Läget är alltså långt ifrån det som optimister i Sveriges Riksdag trodde för lite mer än 20 år sedan, att vägen låg öppen för Vitryssland (att liksom Polen) bli medlem i både EU och Nato. Sen kom Lukasjenko och resten är en historia av förlorade möjligheter för nationen med nästan 10 miljoner invånare.

Vitryssland är också nära allierad med Ryssland så till den grad att man kan säga att självständigheten är begränsad, men relationen mellan Minsk och Moskva är också komplicerad. Banden mellan ländernas militärer och säkerhetstjänster är nära. Vitryska trupper deltog också nyligen i den ryska övningen Unionsskölden. Men det finns ett folkligt missnöje med att komma för nära Ryssland. Planerna på en ny rysk militärbas har väckt demonstrationer till liv under teman som Den ryska basen innebär ockupation vilket är en referens till vad som hände de baltiska staterna 1939-1940. Demonstrationerna har fått Lukasjenko att förneka basplanerna även om det nog lär svänga efter valet.

Samtidigt har de senaste två åren gjort att Lukasjenko sett Putins sanna ansikte och insikten i Minsk att Kreml inte betraktar Vitryssland som en riktig stat har spridit sig. Det har gjort att det i sin tur skett viss utveckling i Vitryssland och valet på söndag kommer att övervakas både av Europarådets parlamentariska församling och av OSSE, där förövrigt riksdagsledamoten Kent Härdstedt (S) har ansvaret.

EU:s förda politik har med rätta varit demokratifokuserat medan taktiken har varierat, från sanktioner till att ignorera men nu kommer allt mer störande signaler från Vitrysslands EU-grannar. Polen och de baltiska staterna pekar på att Lukasjenko kan vara på väg att tappa balansen på sin sköra lindans och att det är dags att kanske ge honom något som gör att han kan balansera vidare.

Gester som frisläppandet av ett par fångar mer än förväntat är tecken som borde mötas med på ett positivt sätt. Tidigare har vitryssarna spelat ett fruktlöst pengaspel med EU, och kommit och sagt att ryssarna betalar så här mycket, vad kan ni lägga. Nu handlar det mer om konkreta frågeställningar och önskan om dialog. Den polsk-baltiska synen är också att det är bättre att ha Vitryssland i EU:s östliga partnerskap än utanför.

Som en centralt placerad person uttrycker det - det behöver nu handla mer om att stödja Vitrysslands suveränitet än demokratin, för utan suveränitet kan det aldrig bli demokrati.

I mindre diplomatiskt uttryckta ord handlar det om en rädsla för att Vitryssland kan komma att slukas av Ryssland. I värsta fall skulle det kunna leda till oroligheter och flyktvåg till Baltikum och Polen och en spridningseffekt som är svåröverblickbar och i värsta fall leder till ett drastiskt försämrat säkerhetsläge i hela Östersjöområdet.

Lukasjenko balanserar alltså på en skör och tunn tråd mellan Rysslands skugga och ett Väst med lockande marknader men med krav på reformer och demokrati.

Sammantaget gör det här att det kan vara mer än klokt att Sverige och andra mer avlägsna EU-länder lyssnar på de signaler som nu kommer på alla nivåer, från det som Litauens president Dalia Grybauskaite säger till utrikesminister Wallström under onsdagens kungliga statsbesök i Vilnius till det som sägs på lägre och informellare nivåer.

Lukasjenko kommer aldrig att bli en Vaclav Havel och banden med Ryssland kommer inte att kapas, men status quo är bättre än många andra alternativ. I alla fall om man som Polen, Litauen och Lettland utgör EU:s gräns till Vitryssland.

Läs mer om Säkerhetspolitik & EU-politik från Patrik Oksanen:

Festung Europa blir resultatet om EU inte klarar flyktingkrisen

Analys: Därför sa Centerpartiet Ja till Nato - "Hoberna som lämnat Fylke"

Historiskt Ja till Nato på Centerstämman

Gärna ett Natobeslut, men först ett rejält försvar

Onda imperiets återkomst avspeglas inte i nådiga luntan

Tre segrar för den ryska ubåtsdesinformationen

Sverige snackar medan Finland agerar

Vad säger Ryssland egentligen?

Ryska Påsken - uppvaknandet som kom av sig

Mer läsning

Annons