Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför går det så dåligt för det svenska vänsterpartiet

/

Annons

Karl Marx föreställde sig hur kapitalismens utveckling skulle bana väg för dess sammanbrott och socialismens seger. Finanskrisen och dess efterdyningar på båda sidor av Atlanten har fått många att damma av sina Marxvolymer, och spå, om inte kapitalismens undergång, så i varje fall en historisk öppning för vänsterpolitik.

Avundsjukt har vänsterpartister, och de delar av Socialdemokraterna som lika gärna hade kunnat vara med i Vänsterpartiet, sneglat på framgångar för partier som Syriza i Grekland och Podemos i Spanien, valet av vänstermannen Jeremy Corbyn som partiledare för brittiska Labour och socialisten Bernie Sanders framgångar i de amerikanska Demokraternas primärval.

Varför går det då inte bättre för Vänsterpartiet, som nyligen höll kongress i Örebro? Trots att man i Jonas Sjöstedt har en kompetent och retoriskt skicklig partiledare har opinionssiffrorna knappt rört sig på ett och ett halvt år.

Det enkla svaret är att få väljare känner att det skulle vara något grundläggande fel på den svenska kombinationen av kapitalism och välfärdsstat. Medan den ekonomiska krisen blivit påtaglig för medelklassen i många länder har den breda medelklassen i Sverige det bättre ställt än någonsin tidigare. Till detta kommer frånvaron av storskalig korruption i politiken och det faktum att de flesta svenska företagsledare inte framstår som girigbukar. Utrymmet för vänsterpopulism av det slag som det finns grogrund för i många länder blir då högst begränsat.

Inför kongressen skyller flera distrikt emellertid den opinionsmässiga kräftgången på budgetsamarbetet med regeringen. Partiet måste ställa högre krav om det ska vara värt att samarbeta, konstaterar exempelvis ett kongressombud (Dagens Nyheter 4/5).

Samtidigt har Vänsterpartiet lyckats där Miljöpartiet misslyckats. I förhandlingarna har Vänsterpartiet vunnit ett antal små, men ideologiskt viktiga, segrar. Glasögonbidrag, gratis läkemedel till barn och 10 miljarder extra till kommunerna är politik som vänsterväljare älskar. Kanske är det satsningar som skulle ha gjorts ändå, men Vänsterpartiet har tagit åt sig äran för dem. Lägg därtill frågan om vinster i välfärden och det råder inga tvivel om att det är Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt som definierar den partipolitiska vänstern i svensk politik. Det märks också i Alliansens utvärderingsrapport där det framkommer att många borgerliga väljare numera ser Vänsterpartiet och Miljöpartiet, snarare än Socialdemokraterna som de ideologiska huvudmotståndarna.

Ofta heter det att väljarna vill ha ideologiskt tydliga alternativ, vilket skulle kunna gynna Vänsterpartiet på bekostnad av slätstrukna socialdemokrater och krisande miljöpartister.

Men svenska väljare är trots det långa socialdemokratiska maktinnehavet inga vänsterideologer. Snarare värdesätter de stabilitet och regeringsduglighet, vilket gör att de flesta vänsterlutande väljare trots allt föredrar Socialdemokraterna framför Vänsterpartiet. Därför lär vänsterpartisterna få fortsätta att längta efter de stora segrarna.

Mer läsning

Annons