Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bosättningarna måste bort 

Avhysningarna från den ockuperade tomten i Malmö drar ut på tiden.

Annons

Kåkstaden skulle ha varit utrymd i söndags, men trots att miljönämnden dömer ut bosättningen har många EU-migranter och aktivister vägrat att lämna platsen. 

I stället för att ske med värdighet har den nödvändiga vräkningen blivit ett vänsterjippo. Aktivister och motdemonstranter lockar i sin tur till sig medierna, vars rapportering balanserar mellan att skildra händelseutvecklingen och sätta ännu mer känslor i svall. 

Var ska migranterna nu bli av? är inget relevant argument. 

Privata markägare är inte skyldiga att erbjuda tak över huvudet till hemlösa. Det är lätt att hålla med regeringens utredare Martin Valfridsson, som vill se nolltolerans mot att utan tillstånd bosätta sig på all mark i Sverige. (Ekot 31/10).

Den beslutade avhysningen i Malmö handlar inte om diskriminering, utan om förtroende. Samhällen med en hög grad av tillit har större möjligheter att klara av ökad mångfald. 

Om de flesta människor är att lita på så kommer många för båda parter gagneliga ekonomiska transaktioner, sociala förbindelser och emotionella relationer till stånd, vilket inte sker i ett samhälle där man uppfattar att de flesta människor bara ser till sitt egenintresse och mest är ute för att sko sig på andra människor, menar statsvetaren Bo Rothstein. (DN 1/11) 

Annorlunda uttryckt: Samhällen som orkar stå upp för rätt och fel, där lagen gäller både när den socialt utsatta är offer och förövare, är mer toleranta. 

Vad händer då med tilliten i en stad där polisen inte skyddar gränsen mellan privat egendom och det offentliga rummet? Resultatet blir fler stängsel och övervakningskameror; mer polarisering och segregation.

Minskad tillit drabbar alltså den fattiga mycket värre än den rika. Det orsakssambandet vägrar solidaritetskämparna i Malmö att ta in. 

Mer läsning

Annons