Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blåst på debatten

/

I början på veckan lämnade Vattenfall in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om att få bygga ett nytt kärnkraftverk i Sverige.
Samtidigt borras det för fullt vid Storgrundet, Söderhamnskusten, för att förbereda för den största och nordligaste vindkraftsparken i Östersjön.
En kamp mellan fossila bränslen och förnybar energi kan tyckas. Men så enkelt är det inte.

Annons

Behovet av energi tycks vara omättligt, det är väl det enda alla är överens om. Men den politiska kohandeln för att få till en bred uppgörelse är raffinerad. Ingen vill stöta bort eventuella allierade eller väljare.

Samtidigt som alla vill framstå som moderna, utvecklingsbenägna och hållbara, i dubbel bemärkelse.

Vattenfall betonar att ansökan inte ska ses som att det finns ett färdigt beslut om att bygga nya kärnkraftverk. Miljöminister Lena Ek (C) väljer att kalla ansökan för en fundering.

Den kan väl ses som en opinionstrevare.

Oljepriset, teknikutveckling, växthuseffekter, grannländers kärnkraftsinvesteringar – sammantagna anledningar att tro att beröringsskräcken med kärnkraft har minskat.

Samtidigt är Fukushimahaveriet i färskt minne och påminner om vad som faktiskt händer när katastrofen är ett faktum.

I Hälsingland har den medvetna satsningen på förnybar energi börjat anta en mycket konkret form. Just nu ska 50 borrkärnor analyseras så att vindkraftsbolaget ska veta vilken sorts fundament som ska gjutas ute vid Storgrundet. Satsningen på 70 vindkraftverk, och kanske ytterligare 185 vid Finngrundet gör naturligtvis stora ingrepp i naturen.

Att det ger motsvarande energiförsörjning som två kärnkraftverk är en klen tröst för de omkringboende när havet fylls av 90 meter höga skapelser med en vingbredd på 120 meter. De tillståndsgivna 70 vindkraftverken ger el till motsvarande 160 000 hushåll.

Föreningar protesterar. De saknar inte argument. Och det handlar inte om att de inte vill ha dem på sin bakgård. Utan snarare varför utbyggnaden måste ske i sådan enorm omfattning i den egna kommunen. Borde inte alla Sveriges kommuner erbjuda mark om vi nu ska ställa om till vindkraft?

Protesterna är lätta att förstå. Vindkraftverken för ett enormt oljud, de är livsfarliga för fågellivet och förändrar naturligtvis landskapsbilden fullständigt.

När det gäller kärnkraften, i alla fall den befintliga, är förhållandena de diametralt motsatta. Där är de närboende mest positiva. Men det handlar nog om krass ekonomi; de flesta som bor i närheten får sin utkomst från verket.

En bred energiuppgörelse i riksdagen vore önskvärt. Och en nationell plan som inte drabbar vissa landsändar hårdare. Oppositionsledare Stefan Löfven måste komma överens med regeringen. Eller åtminstone komma med en energipolitik. För långsiktighet krävs.

Vindkraftsutbyggnaden började som en tanke 2006 och de 70 vindkraftverken ska tas i bruk 2018.

Då kan vi inte ha energiuppgörelser som rivs upp vart fjärde år. För att blidka opinionen.

Mer läsning

Annons