Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att framtidsministern svävar om framtiden för regionfrågan är dåligt politiskt ledarskap

/


”Min personliga åsikt är att jag är lite tveksam”

Den som säger det är inte vem som helst eller gör det var som helst. Det är framtidsminister Kristina Persson (S) och tidigare landshövding i Jämtlands län som säger det i Sveriges Radio Jämtland. I en framtidsfråga.

Annons

Jämtland är ett av landskapen där den identitetspolitiska debatten har tagit över efter att Indelningskommittén pekat ut samtalsgrupper för regionreformen, där Jämtland ingår i ett Norrland med de fyra nordligaste länen.

Läs mer: Decentraliserat nyckel för framgång för regionfrågan

I en regering är man kollektivt ansvarig för besluten, det vet Persson. Liksom att frågan är eldfängd och svallar av nationalistiska känslor i Jämtland.

I intervjun ger Persson uttryck för att hon inte kan frågan men också att hon är lika vacklande som regionens ledande partikamrater, där exempelvis Ann-Marie Johansson skrivit på Facebook:

”Jag ser heller inga uppenbara fördelar i nuläget, men vi kommer att inlemmas i en och då gäller det att göra det bästa av möjliga av situationen ur ett framtidsperspektiv.

Och i SR Jämtland kan inte Kristina Persson säga att hon tycker att det ska bli bra med regeringens förda politik i regionfrågan och väljer att understryka kritiken:

”Nackdelen är alldeles uppenbar vilket enormt stort området det är. Det kommer ställa väldigt mycket krav på infrastrukturen mellan våra regioner”.

När centrala företrädare för det regeringsparti som driver reformen inte bär upp frågan bättre blir det oro i leden. Det hade varit så lätt att förklara hur Sverige dragits isär med tre urstarka storstadsregioner som kan lobba sig till infrastruktursatsningar och utveckling medan resten av landet är fragmenterat.

Att Sveriges likvärdiga sjukvård hotas av detta sönderdragande, eller bara det att påpeka att det är lika mycket en statlig reform som en regional fråga eftersom den asymmetriska staten med 25 olika kartbilder inte fungerar rationellt. Eller att det faktiskt är ett verktyg för att öka regionalisering och flytta statlig makt närmare medborgare. Ändå tycks ett surmagat passivt motstånd styr uttalanden. Känslor och rädsla trumfar tanke.

Det är inte konstigt att ledande socialdemokrater i andra län ser förbryllade ut när man för uttalandena på tal och muttrar om ”märkligt” och ”destruktivt”.

När jag söker kontakt med civilminister Ardalan Shekarabi (S) för att höra vad Kristina Perssons yttrande egentligen representerar säger ministern direkt att Persson lagt ett uttalande på Facebook (på sin sida med 600 fans):

”Jag hade även möjlighet att diskutera regionfrågan där jag ser flera utmaningar. Sveriges regionala indelning behöver moderniseras. Att det också är min åsikt framgick inte tillräckligt tydligt när jag fick frågan om en storregion som skulle bestå av de fyra nordliga länen. Jag står helt bakom arbetet med en regionreform som regeringen inlett för en moderniserad Sverigekarta, i nära samarbete med berörda kommuner och landsting.”

– Det är bra att framtidsministern nu förtydligat sitt uttalande på sin Facebooksida. Hela regeringen står bakom regionprocessen, säger Ardalan Shekarabi (S) som trots starka känslor och utspel från olika håll menar att kursen håller och stödet är större än det som hörs och syns i rubrikerna.

– Det är en av Sveriges viktigaste reformer, det är inte bara vi som tror på det här. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) tror på det och det finns en tydlig majoritet, på både kommun- och landstingssidan, som är positiva efter förra veckans presentation av samtalsgrupperna. Det medskick som ges är att höja tempot.

Tanken är att de som vill gå vidare redan till 2019 ska kunna göra tummen upp före sommaren. Allt talar för att Norrland kommer att göra det, och troligen även Svealand där Hälsingland ingår med övriga Gävleborg.

Läs mer: Region Svealand blir Hälsinglands väg

Men med så här mycket känslor, där mediedramaturgi spär på, så blir det en inte helt enkel resa som väntar. Och känslorna finns inte bara i Jämtland, utan syns i spalterna i Hälsingland med insändare om republik Norrland och kulturredaktör Christina Busck som för fram en kulturell nederlagsdoktrin i en krönika.

Istället för en klok debatt om hur ska Sverige nu gå vidare ur denna sönderutredda fråga (från 1967 och framåt) så blir det mer och mer tydligt att det finns flera minor längs vägen.

Detta trots ett grundläggande starkt parlamentariskt stöd för att regionalisera Sverige och att utjämna skillnaderna i landet. Men vad är politisk konstruktivitet, rationalitet och logik i den tid då centrifugalkrafterna tumlar våra sinnen; där Lotta Gröning ropar folkomröstning i Expressen och ÖP:s politiske redaktör Marcus Persson säger trosvisst i en rubrik att regeringen inte kommer att lyckas bilda ett ”stornorrland”. Känslor slår argument och identitetspolitik slår förvaltningspolitik.

Det sker i det lilla mot en större fond av den stora ängsligheten, oro och förvirringen i USA och Europa som tar sig uttryck i Donald Trumps republikanska segertåg och växande missnöjesrörelser av allehandaslag.

När dessutom de som är valda för att leda inte ens klarar av att berätta om argumenten för regionfrågan får vi nya problem. Hur ska förtroendet för politiken i dessa bygder bli? Den tiden vi lever i behöver bättre politiska samtal och ökad tillit. Inte tvärtom. Och ja, större regioner behövs för ett bättre fungerande Sverige på 2020-talet.

Läs mer: Norrland första region som är klar

Mer läsning

Annons