Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att bli vald eller bortsorterad på grund av något du inte kan påverka

/

– Vad bra att du tackade ja! Vi behövde verkligen en kvinna, sa hon glatt i telefonen.

Annons

Jaha. Det var inte för mina kunskaper eller för mina åsikter jag behövdes i panelen. Nej, det var för att jag var kvinna som jag skulle stå där. Mitt kön, som det är svårt att påverka, var alltså det viktigaste. Hon menade bara väl, och tyckte förmodligen att hon gjort något bra genom att sätta ihop en något mer könsblandad panel. Men vad hon i själva verket gjorde var att osynliggöra vad jag kan, och låta det överskuggas av att jag är kvinna.

I lördags föreslog jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) på DN Debatt en lagstiftning för att få fler kvinnor i företagens ledningsgrupper. Tidigare i veckan berättade Sabuni att hon hade problem med att kommentera och komma ut i sina frågor om jämställdheten. Men när det är så här den folkpartistiska ministern tänker sig jobba för jämställdheten kan man nästan önska hon fortsatt skulle ha kommenteringsproblem.

Resonemanget om att det måste lagstiftas om vem som får sitta i en styrelse är nämligen historielöst. Med allt fler kvinnor som studerar vidare, startar företag, leder företag, och får erfarenhet från chefspositioner ökar också den andel som har den kompetens som behövs för att sitta i ett företags styrelse. Kvinnor utbildade sig inte i lika stor utsträckning som män tidigare, vilket rimligtvis också hänger ihop med den mansdominans som finns i dag.

Norge har en lag om könskvoterade börsstyrelser. Det används ofta som ett exempel på vad lyckat det är med kvotering. Kvoteringsreformen i Norge gjorde absolut att fler styrelser fick fler kvinnor. Men lagen har också kostat mycket. De nya kvinnorna hade högre utbildning men betydligt mindre erfarenhet från ledande poster jämfört med männen. Vad som också skedde, vilket enligt två amerikanska forskare som granskat den norska lagen hänger ihop med kvoteringen, är att företagen efter lagen köpte upp fler andra företag, ökade sin skuldsättning och minskade sin kassalikviditet. Den nya styrelsens minskade erfarenhet ledde till ett minskat värde på företaget. Det är ett dyrköpt experiment.

En liknande lag i Sverige gör att vi riskerar att svenska börsbolag söker sig utanför landet för att undvika lagen, med färre arbetstillfällen som resultat. Politiskt beslutade styrelser kränker ju både äganderätten, näringsfriheten och grundläggande marknadsliberala principer.

I min bok "Myten om det andra könet" (Timbro, 2011) ger jag några utgångspunkter för en borgerlig jämställdhetspolitik. En av dessa är att vägra köpa vänsterns utgångspunkter där utfallet är det viktigaste. Kvotering med 50-50 i resultat blir ett kvitto på att jämställdheten fungerar. Men det är faktiskt ointressant, och säger ingenting. Det viktiga är att förutsättningarna för alla människor är desamma. Det är naturligtvis svårare att båda mäta och jobba för.

De borgerliga partierna måste våga prata om jämställdhet och jämlikhet, men lagstiftning och kvotering är en feg väg att försöka lösa problem på. Det skapar helt nya problem. En sak har Nyamko Sabuni dock rätt i. EU-kommissionen ska inte lagstifta om kvotering, och blanda sig i företagens styrelser. Men detsamma gäller den svenska regeringen.

En mycket liberal princip, som jag skulle önska att även Folkpartiet ställde upp på, är att alla människor har rätt att bli behandlade lika, och bedömda utifrån samma principer. Att bli vald eller bortsorterad på grund av något som ligger utanför det du kan påverka, som till exempel ditt kön, är helt enkelt djupt orättvist.

Så har skett historiskt, så sker fortfarande i dag. Det är verkligen inte en väg för framtiden.

Mer läsning

Annons