Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Återigen slutar socialismen i kaos, brödköer och tomma affärer

/

Annons

Arbetsveckan för statsanställda i Venezuela tar slut redan på torsdag. Den bankrutta staten måste spara energi, och låter även skolorna vara stängda på fredagar.

Att landet med världens största oljereserv inte har råd att tända lamporna ter sig kanske bisarrt, men det finns en logisk förklaring.

Socialism.

Rapporterna från huvudstaden Caracas skildrar ett samhälle i fritt fall. Den brittiska tidningen The Guardian beskriver hur köerna ringlar långa utanför butikerna. Basvaror som blöjor, deodorant, shampoo, smör, ris, pasta, bönor och mjölk saknas. Livsnödiga mediciner och vårdutrustning är en bristvara. Desperationen och våldet sprider sig.

Öltillverkaren Empresas Polar, Venezuelas största företag, stoppade all sin dryckesproduktion i våras. Många venezuelaner kan alltså inte ens längre dricka en stor stark för att dränka sina ekonomiska sorger, och sedan årsskiftet har upploppen varit frekventa.

Hugo Chávez brukade påstå att han var folkets president. Nu flyr medelklassen landet, medan hans dotter María Gabriela Chávez – som av en slump – har Venezuelas största privata förmögenhet.

Den nuvarande presidenten Nicolás Maduro har utfärdat ett 60-dagars undantagstillstånd för att hantera den akuta krisen. Detta undantagstillstånd är en dödsdömd regims sista desperata försök att försvara sitt ekonomiska fuskbygge, som förutsatte ett rekordhögt oljepris och en beskuren yttrandefrihet.

Många var de inom den intellektuella vänstern som tidigare förtjust applåderade Venezuela.

"Ett land i Latinamerika som vågar bryta sig loss från USA:s hegemoni, bemäktiga bredare skikt av folket och göra stora ekonomiska framsteg, blir naturligtvis också en utmaning, ett hot, för de liberala västerländska eliterna. Räkna därför med fortsatt nedlåtande eller lögnaktig rapportering från Venezuela", bloggade Vänsterpartiets riksdagsledamot Ali Esbati i en hyllning så sent som 2009.

Det blev som det alltid har blivit. De fåfänga drömmarna om ett alternativ till kapitalismen slutade med korruption, brödköer och tomma butikshyllor.

Och Hugo Chávez svenska vänner? Därifrån hörs numera bara tystnad.

Mer läsning

Annons