Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åsa Linderborg går själv på den ryska propagandan

/

Sverige överväger att precis som Finland har gjort, att gå med i COE Stratcom, Natos Center of Excellence för strategisk kommunikation. Centret ligger i Riga och för en tid sedan träffade jag dess chef Janis Sarts under ett besök i Lettland. Stratcom kan enklast beskrivas som ett researchinstitut som också har utbildningar, experimentverkstad och kan stödja andra institutioner inom Nato.

Annons

Syftet med Stratcom är alltså inte, till skillnad från vad vissa hävdat i debatten, att vara en aktiv informationsaktör som i första hand kommunicerar utan som just gör analyser och lämnar rekommendationer och stöd till sina uppdragsgivare.

Att Sverige och andra demokratier rustat ned i förståelse och kapacitet att förstå vad som händer i en värld där informationen flödar fritt är djupt olyckligt eftersom alla inte alltid har goda avsikter. Tomrummet har ekat tomt länge men där satsningarna som Stratcom är ett sätt att bättre förstå vad är det som sker och hur ska vi hantera det.

Ett medlemskap i Stratcom innebär att det finns en svensk som arbetar i centret och att Sverige kan ta del av Stratcoms produktion. Det innebär för svensk del en liten förbättring av läget även om ingen ska missledas till att tro att problemet därmed är löst.

Att Sverige skulle delta, tillsammans med Finland, i samarbete med andra demokratier för att lära sig mer om hur terrorgrupper som IS men också auktoritära stater som Ryssland agerar i sin propaganda och hur de försöker påverka oss torde alltså vara tämligen okontroversiell för de flesta.

Jag säger borde. För det finns undantag. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg är inte de flesta utan gör i en kolumn med rubriken "Nu ska Nato lära Sverige propaganda" kopplingar kors och tvärs mellan Nato och USA där all skuld för allt elände i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien läggs i väst innan hon landar i en slutsats som är självsäker… "Inga svenska medier går på de ryska propagandalögnerna." Alltså ska vi inte gå med i Stratcom. Håller Linderborgs slutsats?

Förutom att precis innan i texten återgett en rysk världsbild av Nato som all världens ondska så har Linderborg själv gått på den ryska propagandan. Bokstavligt talat.

I en uppmärksammad krönika i augusti där Linderborg torpederar Expressens stjärnreporter Niklas Svensson konstaterar hon att Svensson "jagade fantasiubåtar i Stockholms skärgård".

Läs mer: Tre segrar för den ryska ubåtsdesinformationen

Precis ett påstående den ryska propagandan upprepat med ihärdighet efter oktoberjakten som slutade med att den svenska statsledningen konstaterade att en kräkning skett. Nu var det inte bara Linderborg som gått på det, även danska journalistförbundets magasin och SVT har gått i fällan.

Linderborg är också fast i en kamp för den ryska officiella historieskrivningen som bygger på Stalins syn på andra världskriget. Ledarsidan har tidigare uppmärksammat hur Linderborg menat att vi ska känna tacksamhet för Röda arméns insatser . Den tacksamheten är inte så stor ibland annat Polen, Baltikum och Finland. Historia har blivit ett av flera vapen i den ryska statsledningens arsenal.

Om Linderborg på allvar önskat prova tesen att ingen i Sverige går på den ryska propagandan skulle hon också kunna ta en kaffekopp och vandrat till AB-kollegan Anders Lindberg på ledarredaktionen och pratat. Lindberg har gjort publika genomgångar med exempel hur propagandan manipulerat västmedier.

Det finns flera exempel; som när DN okritiskt återgav uppgifter om att ett ögonvittne vid ett flygfält uppgav att ett ukrainskt jaktplan skjutit ned MH17 (lögn förstås) eller att ubåten i höstas skulle ha varit nederländsk (men sen blev det en fantasiubåt).

I en rapport som Timbro Medieinstitut kom med nyligen tas ännu fler exempel upp. Rapporten handlar om hur blodpumpen i svensk nyhetsjournalistik, TT, okritiskt sprider uppgifter ryska statens propagandakanaler. Granskningen tar upp tio fall. Och det är uppgifter som många gånger går ut på nyhetssajter utan vidare bearbetning.

Sedan har vi hela undervegetationen med alternativ-media med allt från foliehattssajter, hatsajter och konspirationsbloggare som mer än gärna springer på allt som produceras i de kreativa trollfabrikerna och som älskar att sprida sitt hat mot pk-media.

Att säga att den ryska propagandan inte påverkar svenska medier är alltså felaktigt. Den som förleds att tro att den ryska propagandans syfte är att få oss att älska Putin har inte förstått det hela. Ryssland vill skapa så många verkligheter som möjligt så att inget blir verkligt, man vill också få oss att missförstå avsikter och landets relativa styrka, allt huller om buller så att vi i olika lägen agerar (eller inte agerar) på ett sätt som ligger i Rysslands intresse.

Frågan som hänger i luften efter Linderborgs krönika är egentligen vad AB Kultur och dess chef vill? Är man bara emot för att ordet Nato finns i sammanhanget? Och är det inte bättre att dela resurser med andra demokratier? Eller tänker AB Kultur med sin Natoskräck börja driva minst en fördubbling av försvarsanslagen eftersom vi måste kunna allt själv? Och hur tänker sig Linderborg att andra hot, som från den salafistiska extremismens propaganda, ska mötas?

Vi behöver alla tänka till inför den prövning vi står inför när det gäller att försvara det öppna samhället. Att göra det med förnekelse är inte en framkomlig väg.

Mer läsning om säkerhetspolitik och utrikespolitik från Patrik Oksanen:

Stoppa de nya ryska gasledningarna i Östersjön

Natovapen hos spetsnaz och andra nyheter från Ryssland under veckan som gick

Lyssna på de baltiska signalerna om Vitryssland

Festung Europa blir resultatet om EU inte klarar flyktingkrisen

Analys: Därför sa Centerpartiet Ja till Nato - "Hoberna som lämnat Fylke"

Historiskt Ja till Nato på Centerstämman

Gärna ett Natobeslut, men först ett rejält försvar

Onda imperiets återkomst avspeglas inte i nådiga luntan

Tre segrar för den ryska ubåtsdesinformationen

Sverige snackar medan Finland agerar

Vad säger Ryssland egentligen?

Ryska Påsken - uppvaknandet som kom av sig

Mer läsning

Annons