Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ängsliga förlag gör litteraturen fattig – klart att Jan Lööfs böcker ska ges ut

Annons

Nu måste de orädda inom svenskt kulturliv kliva fram. För nu är det dags igen.

Den här gången är det Jan Lööf och hans älskade barnböcker som drabbats av ett förlag som ängsligt sitter med fingret i luften och försöker avgöra vart de politiska vindarna blåser istället för att stå upp för sina författare.

Det är inte första gången. 2012 hamnade författaren Stina Wirsén i blåsväder då hennes figur Lilla hjärtat anklagades för att vara en rasistisk stereotyp. Att Wirséns syfte med figuren var den motsatta spelade ingen roll. Bonnier Carlsen valde att sluta sälja böckerna.

Det är samma förlag som denna gång fått skrämselhicka när de gått igenom Jan Lööfs produktion och i böckerna "Morfar är sjörövare" och "Ta fast Fabian" hittat vad man beskriver som stereotypa skildringar av andra kulturer.

Ja, Jan Lööf jobbar som så många andra konstnärer med stereotyper. De kan vara roande och de kan vara utmanande, men den som hittar rasism i Jan Lööfs böcker måste verkligen vara inställd på att hitta det eller – vilket verkar vara fallet denna gång – vara så ängsliga för eventuella reaktioner att det grumlar omdömet.

"Antingen blir boken en klassiker som inte går att köpa, eller så fortsätter vi reproducera fördomar i våra barnböcker som vi annars i samhället aktivt jobbar med att motverka", säger Eva Dahlin, litterär chef på Bonnnier Carlsen och påpekar också att det här är mycket svåra frågor och svåra beslut.

Men det borde inte vara ett svårt beslut för en litterär chef på ett ledande förlag, men det är det tydligen och plötsligt har en älskad barnboksförfattare blivit stämplad som fördomsfull.

Om konsten rensas från allt som inte beskriver verkligheten enligt vad som anses vara ett sakligt korrekt sätt – då blir konsten snabbt fattig. Självklart borde Jan Lööfs böcker fortsätta att ges ut.

På samma sätt förtjänar även många gamla klassiker att ges ut.

Om vi sätter Tintin i Kongo i dagens kontext blir albumet rasistiskt. Sätter vi det i perspektiv till den tid då det skrevs blir det i stället ett intressant tidsdokument, väl värt att diskutera. Det är ett klokt sätt att tackla det hela, genom att faktiskt läsa det som skrivits och att – precis som vi gör med all konst – diskutera, problematisera och ifrågasätta.

Däremot är det aldrig rätt att gömma undan och att censurera, att skapa en falsk verklighet där inga texter än de som godkänns i dag någonsin tycks ha existerat.

För vilka böcker skulle bannlysas? Det finns gott om exempel i barnlitteraturen.

Elsa Beskows vackra barnböcker? Pippi Långstrump? Anne på Grönkulla?

Mark Twains böcker om Tom Sawyer och Huckleberry Finn var arga inlägg mot slaveriet i USA men har på grund av sin vokabulär tolkats som rasistiska av många.

Att alla dessa böcker har sin givna plats i bibliotekens hyllor och förtjänar att tryckas i nyutgåvor borde vara självklart, men det blir det inte när förlag drabbas av nutida ängslighet.

Finns det anledning för reflektion över tidsandan i böcker så ge ut dem med nyskrivna förord. Ge barnen det viktiga redskapet kritiskt tänkande i stället för att försöka "skydda" dem från läsningen.

I slutänden blir det inget annat än censur.

Mer läsning

Annons