Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambulanskaoset är den inkompetenta regionens största fiasko

Den första sommaren med det nya anorektiska ambulansschemat i Gävleborg är snart över. Problemen, som blivit rikskända, verkar vara värre än någonsin.

Annons

Som invånare räknar vi med att om det händer oss något finns det god vård att få. Vi tror att vi kommer att bli hämtade i tid efter en olycka eller en stroke. Det finns många typer av skador där vård den första halvtimmen eller timmen är helt avgörande.

Visst finns det utmärkt vård att få i länet. Problemet är att hinna få den i tid. Om sommaren ger några indikationer för framtiden, så är det att det blir allt mindre tryggt i Gävleborg för dem som behöver en ambulans.

Hela tiden har den politiska ledningen skyllt ifrån sig och sagt att situationen på ambulansen är en personalfråga och inte deras sak. Men patientsäkerheten är i högsta grad deras ansvar. Det är dags att ta det nu.

Vid en bilolycka med fyra akutpatienter krävs fem ambulanser. Det är tur att det hänt sällan i sommar, med tanke på att så få ambulanser funnits till hands i Gävleborg.

Allt började med att regionen ville spara pengar. Ambulanspersonalen arbetar väldigt mycket övertid, vilket förstås blir dyrt. All övertid är direkt beordrad. Kommer ett larm kl 17.50 måste den som skulle sluta sitt pass kl 18 jobba ett par timmar till.

Hur skulle man minska övertiden? En lösning hade varit fler ordinarie ambulanssjuksköterskor. Regionen gjorde tvärtom.

Man trixade med schemana, så att personalen måste vara mycket längre på jobbet i så kallad jourtid. I tid motsvarar det en extra månad mer på jobbet per år.

Och det hade nog ändå gått att få personalen att gå med på, om man tagit en ordentlig dialog. Vårdpersonal är ofta mycket angelägna om patienterna och verksamheten. Behövdes det akut extra folk var det vanligt att någon på ambulansen erbjöd sig frivilligt på sin ledighet.

I stället togs beslutet helt över deras huvuden. De bemöttes förfärligt dåligt och ignorerades totalt när de försökte få kontakt med ledningen. Det var ett av de främsta exemplen på denna regions inkompetens som arbetsgivare.

Resultatet känner hela Sverige till. Närmare 40 uppsägningar. Bemanningskris. Långt fler än bara ambulanspersonalen säger nu ifrån.

Räddningstjänsten har flera gånger kritiserat att alldeles för mycket arbete numera lämpas över på dem i stället. Kommuner långt ifrån sjukhus protesterar över indragna ambulanser.

I sommar har man sänkt bemanningen genom att minska rejält på antalet ambulanser. Ändå har det varit vanligare än någonsin att de ambulanser som skulle vara i drift fått ställas på grund av personalbrist. Många gånger i sommar har det varit tur att det inte skett någon bilolycka just då – två bilar med två skadade var kräver fem ambulanser.

Det finns inte längre några som kan hoppa in på sin ledighet. De är alltför slutkörda, alltför utpumpade. Och när är de lediga?

Allt detta för en besparing som hittills helt gått om intet. Eftersom så få arbetar kvar har övertiden ökat, inte minskat. Dessutom har regionen fått dryga ut med hyrsjuksköterskor, vilket kostar ungefär tre gånger så mycket som om en anställd gjort samma jobb.

Det är inte förvånande att en hel del anställda som är kvar funderar över om de stannar året ut.

Facit av ”besparingen” är alltså fiasko: en havererad organisation, ett förtroende som sänkts i botten och en personal som antingen slutat eller är på väg bort. Och det till ännu högre kostnader än tidigare.

Ja, och så patienter som får vänta allt längre på vård, förstås.

Läs även: Regionen målar ambulansvården i rosenskimmer

Mer läsning

Annons