Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ALMEDALEN: Björklund (L) ska ha en applåd för sin antipopulism

/

Annons

Man måste beundra Jan Björklunds (L) oförvägenhet. Det var ett sett till den politiska strategin närmast kamikazeartat tal han höll här i Almedalen i Visby nyss.

På midsommardagen bestämde han sig för att riva itu sitt tal om jobb, integration och jämställdhet i förorterna för att i stället skriva ett nytt tal. Brexit var ett faktum och Björklund kände att politikens karta därmed ritades om i grunden.

I ett läge där EU står lägre i kurs än på länge, där KD;s svar på Brexit var förslaget att införa fler "röda kort" - möjligheter för medlemsländerna att lägga in veto mot utvecklingen, där visionen om "Svexit" definitivt tagit plats i gnällhögern (den som twittrar om vänstermedia och inte tycker SD-samarbete är ett dugg konstigt) samt bland nyliberaler - i detta läge lanserar Björklund komplett stendöda politiska förslag som a) förhoppningar om att Sverige på sikt ska gå in i bankunionen b) att Sverige på sikt ska gå med i euron c) att Sverige ska vara med i en fördjupad finanspakt.

Det var nu alla hörde ljudet av inga händer som klappade.

Björklund ställde upp alternativen på ett mycket radikalt sätt. I en tid när EU måste fungera bättre vad gäller klimathotet, flyktingkatastrofen och den stillastående ekonomin behövs enligt Björklund ett fördjupat samarbete - annars hotar Europas upplösning.

EU behövs både mot Putins aggression och beroendet av hans naturgas, samt mot den tyska kolkraften, deklarerade Björklund.

Den nya vågen av EU-skepticism riskerar leda till att EU i praktisk politik, i lösningarna, levererar allt mindre i framtiden.

Och visst är det notabelt att S ledande EU-politiker, Marita Ulvskog, inför valet 2014 konstaterade att hon skulle ha röstat nej till EU om det vore val i dag.

Björklund anser nog det egentligen inte är så konstigt, eftersom han slog fast att EU i sina fundament är en "liberal union" men att Ulvskog mest ser EU som en chans att ge mer makt till facken.

Denna kraftigt EU-positiva signal från L är ytterligare en markering mot övriga alliansen, och ett typiskt beteende mitt i en valperiod. Det är kaxigt att börja en passus i talet med det eftertänksamma "Europavänner...!"

Extremt långt ifrån SD:s "Sverigevänner" och V:s utträdeskrav.

Men visst förefaller Björklund vara nära det omdöme om Carl Bildt som amerikanska diplomater träffande beskrev som "a medium sized dog with a big dogs attitude".

Björklund kom gång på gång tillbaka till att förtroende är något som byggs över tid, men det är ju också L som med sitt nua, mer kategoriska agerande fått kritik för att L inte tar ansvar.

L har visserligen varit med på flyktingöverenskommelsen, decemberöverenskommelsen och förra veckans handslag om överskottsmålet, men partiet har på ett år lämnat pensionssamtalen, energiöverenskomelsen och försvarsöverenskommelsen.

Lägg därtill att L tar striden med M om lägre ingångslöner och en ny arbetsmarknad eftersom hälften av de flyktingar som kommit till Sverige på senare år inte gått ut motsvarigheten till gymnasiet.

Principfast eller ansvarslöst? Jag är nog inne på det tidigare.

När det gäller försvaret var Björklund dessutom nära ett ultimatum när han slog fast att L vid en valvinst "inte accepterar" den överenskommelse som övriga allianspartier träffat med S och MP. Han går till val på att försvarsuppgörelsen ska rivas upp och omförhandlas.

Det är inte bara Brexit som ritar om den europeiska politikens karta.

På den svenska politiska kartan agerar L på den borgerliga sidan med attityden hos en Grand Danois för att mejsla ut en egen profil

Mer läsning

Annons