Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt vi behöver nu är vårt eget Gävleborg – eller?

När vi debatterar storregioner i regionfullmäktige, då ritas inte bara Sverigekartan om.

Annons

Storregionernas största kritiker, Patrik Stenvard (M)

Även den politiska blir överraskande brokig och krokig.

Jämförelsen med linjaldragandet i Afrika var dock aningen hårresande under onsdagens debatt. Otto von Bismarck och Ardalan Shekarabi (socialdemokratisk civilminister och pappa till storregionsförslaget) torde ha få likheter.

Miljöpartiet vore inte Miljöpartiet om inte dess regionråd Karin Jansson plötsligt hittat en gräns hon inte kan passera; nämligen att sälla sig till den majoritet hon regerar med och skriva under det remissvar hennes allierade Eva Lindberg (S) formulerat. Nej, Karin Jansson tror inte att storregioner leder till hållbar utveckling, inte 2019, inte 2023. Aldrig! Och då får ni kalla henne naiv, även om hon vädjar till er prestigelöshet. Praxis är till för att brytas, eller något i den stilen.

Annars är det Patrik Stenvard (M) som ser rött bara han hör orden Region Svealand. Det var länge sedan vi såg honom så i gasen. Upp och ner i talarstolen med inlägg, repliker och genmälen. Han och hans parti har verkligen bespetsat sig på att stoppa storregionerna till varje pris. Med mer eller mindre hederliga argument.

Huvudlinjen i Moderaternas argumentation är att Gävleborgs län kommer att förlora sjukhus. Ett hot som vet var det tar hos framför allt hälsingarna. Vem vågar ens tänka tanken att inte den sista sjukhusstriden redan är utkämpad?

Läs Oksanen: Gå inte på snacket

Patrik Stenvard eldar på. Tillväxten kommer inte att öka, för det har den inte gjort i de redan etablerade storregionerna. Bara att tillsätta en utredning där resultatet är förutbestämt, är suspekt. Och ska vi verkligen vara med och betala Dalfolkets pensioner?

Han är sunt skeptisk men låter sig gärna övertygas om storregionernas förträfflighet om någon kan överbevisa honom, hävdar han.

Egentligen är det bara Liberalernas Kenth Lövgren som tar ett intressant grepp om debatten. Han ifrågasätter varför ett parti som M, som alltid förespråkat ett förstatligande av sjukvården, är emot större regioner. På vilket sätt kommer medborgarna närmare besluten om det är staten som bestämmer? Och om det finns ett hot om att sjukvårdsministern vill lägga ner sjukhus, varför är det då bättre att makten hamnar hos staten (det vill säga ministern)?

Känslor och trosvisshet ger glöd till en debatt. Men det är också väldigt lätt att komma från ämnet.

Ingen för fram Ardalan Shekarabis ursprungsargument: Vi måste få en likvärdig vård i Sverige. Det är förvånande, eftersom det torde vara det som är det viktigaste för invånarna.

Att alltid utgå från att man är sin egen lyckas smed i en värld som blir allt vidare, är med förlov sagt, lite inskränkt. Det är klart att vi inte vill lägga våra skattekronor i ett stort svart hål som heter Landstinget Dalarna.

Men varför skulle vi inte ha något gott att hämta hos Uppsala, Örebro, Västmanland och Sörmland? Och varför tror vi alltid att de komplicerade förhållandena stad-land, utflyttning, urbanisering och glesbygd bara gäller Gävleborg?

KD:s Ingemar Kalén går till och med ännu längre: I ett europeiskt perspektiv kanske vi skulle tala om regionen Sverige.

Det är klart man ska ha respekt för människors oro. En invändning som äger sin riktighet är att ju längre bort från makten man är, desto mindre pengar får man i subventioner (till kultur till exempel).

Lika klart ska vi hålla oss framme i förhandlingarna. Varför inte lika kaxigt som landshövding Per Bill som tycker att residensstaden för Svealandsregionen ska ligga i Gävle.

Men det är ändå sekundärt: Vad regionen ska heta och var maktcentrumet etablerar sig. Liksom hur många politiker som får plats i det nya parlamentet (dock en viktig fråga för vissa partier).

Det positiva remissvaret för att vi ska ingå i storregionen Svealand klubbades igenom av S, C, L, V, KD. På motståndarsidan samlas M, MP, SD och Sjukvårdspartiet. I mars 2017 ska regeringen lägga fram propositionen för riksdagen.

Replik från Patrik Stenvard: Välkomnar debatten

Mer läsning

Annons