Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt var (inte) bättre förr

/
  • Stig och Ulla Levén lyssnar på radion, 1955. Det ser ju fint ut men vill vi ha tillbaka den här tiden?

För tio år sedan svarade knappt 50 procent av länets invånare nej på frågan.

Annons

20 procent ja och drygt 30 procent "vet ej".

Det var AMF pension som av någon anledning ville veta om det var bättre förr. De där 30 procenten är väl de mest trovärdiga, för hur ska vi kunna veta om vi inte var med förr. Och när är egentligen "förr"?

I dessa folkvandringstider blir frågan än mer aktuell. För när samhällsförändringen går i ett rasande tempo vill vi ha ett facit som inte finns. Och när ingen kan säga hur det ska bli, hur det påverkar mitt liv, ingen politiker som ger utfästelser om att vi lever i den bästa av världar, ägnar vi oss hellre åt nostalgiskt svärmeri.

Det var bättre förr, säger de.

"Musiken var bättre förr, framför allt mellan 1955-1975. Annars framstår 2013 som ett bättre år än 2015." Ett svar jag får på Facebook när jag ställer frågan. Kan förmodligen tolkas aningen ironiskt.

"Respekten för kunskap och bildning var bättre förr. Förr i det sammanhanget före de utbildningspolitiska reformerna 68-85.", är ett annat svar som jag tolkar seriöst av en debattör i ämnet.

Fast då kan man ju fundera på för vilka. För studiemedelsreformen och tillgången till högre utbildning gav oss ändå efterkrigstidens största klassresa.

Min egen bransch svämmar över av belackare. Journalistiken var bättre förr, papperstidningarna var bättre, sajterna kan ju inte sägas vara bättre för de fanns inte och om läsarna var bättre vet jag verkligen inte.

Men intäkterna var större. Och konkurrensen mindre från vilseledande "nyhetsförmedlare". Rättshaveristerna torde dock ha varit lika många till antalet. Då som nu.

När samhället förändras snabbare än tanken, föds oro. Det i sig är inget märkligt. Trygghetstörsten drabbar alla.

Oroliga människor är dock lätta byten för konservativa strömningar. Det är därför de andas morgonluft nu. Det är därför vår 40-åriga abortlag ifrågasätts och det är därför en barnmorska kan driva sitt fall till högsta instans: Hon vill inte utföra arbetsuppgifter som strider mot hennes samvete. Tack och lov förlorade hon.

Men inga friheter ska tas för givna. Inte ens rätten till sin egen kropp.

Nu pågår det också en debatt på universiteten att så kallade "trigger warnings" ska markera obekväm kurslitteratur. Men var det inte just på universiteten takhöjden skulle vara oändlig? Den enda "trigger warning" som kan vara befogad är väl den som bör fästas på sanningssägarna.

De som verkligen har fog för att tycka att det var bättre förr är flyktingarna. Förr i ljuset av den tid när de kunde gå till jobbet, skicka barnen till skolan och skvallra med sina grannar på sitt modersmål, över en mycket bekant bit mat.

De måste tro på att framtiden finns hos oss. De är inte betjänta av vår 50-talsnostalgi där pappa gick iväg till dagens värv med unikaboxen under armen och mamma vinkade från balkongen, iklädd förkläde för att snart ta itu med dagens långkok.

I en intervju i Dagens nyheter från maj 2015 säger Agnes Sandqvist från Bollnäs att absolut ingenting var bättre förr. Hon fyllde 105 år vid tillfället så vi kan väl i alla fall enas om att hon är ett mycket trovärdigt vittne.

Hon har sett sitt land förändras från fattig-Sverige till en modern välfärdsstat och vill för allt i världen inte skruva tillbaka några klockor.

Det går heller inte att säga att nu har vi uppnått den standard vi eftersträvade, så nu stannar vi här. Ja det går och det sägs, men samhället lyssnar inte.

Varje tid kräver sin politik. Men det är fullt tillåtet att titta tillbaka. Om inte annat för att undvika misstagen.

– Det är klart vi klarar det, säger jag till oroliga läsare som undrar hur det ska gå med allt.

Det finns inget annat svar.

Mer läsning

Annons