Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allmosor och lönesocialism räddar inte landsbygden

/
  • Sverige ska ha en hög ambitionsnivå för hela landets konkurrenskraft och livskvalité.

I SvD undertecknar två debattörer en debattartikel med det snurriga förslaget att en medborgarlön skulle rädda den svenska landsbygden.

Annons

Samtidigt anser debattörerna att tidigare reformer endast skapar konstgjord andning. Men deras lönesocialism är konstgjord andning om något i stället för att skapa riktig livskraft och utveckling på den svenska landsbygden.

Låt oss negligera det faktum att debattörerna konsekvent blandar ihop den svenska landsbygdens respektive glesbygdens situation och framtidsutsikter i debattartikeln. Vad menar då debattörerna med en glesbygdslön? Jo, att en villkorslös lön på 12 000 kronor ska delas ut till alla som bor i en kommun på landsbygden eller väljer att flytta dit. Villkortslöst. Till alla. Det vill säga barn, vuxna och pensionärer.

Pengar utan motprestation brukar kallas för allmosor.

Debattörerna vill erbjuda denna glesbygdslön till samtliga som bor på landsbygden. Det vill säga drygt var tredje invånare. Men initialt ska glesbygdslönen endast delas ut till de kommuner som har akuta behov. Man kan anta att det är landets 20 glesbygdskommuner som åsyftas givet förslagets namn.

Räknar vi på glesbygdslönens kostnad om 12 000 kronor fördelat på samtliga som bor i någon av Sveriges drygt 20 glesbygdskommuner landar notan för debattörernas förslag på 3,8 miljarder i månaden eller 45 miljarder per år. Då är inte sociala avgifter och dolda skatter inräknat i förslaget. Inte heller de kostnader som uppstår när människor väljer att sluta arbeta för att i stället enbart leva på glesbygdslönen.

En huvudräkning på hela förslagets omfattning – det vill säga alla som bor på landsbygden – ger en fingervisande kostnad om 36 miljarder kronor i månaden – vilket blir en monstruös årlig kostnad om 432 miljarder.

Man kan tycka att svenska regeringar satsat för lite på den svenska landsbygden, och då i synnerhet med att stötta upp den svenska glesbygden. Men att kalla landsbygdsprogrammet, infrastruktursatsningar, fiberdragning, skattelättnader med mera för konstgjord andning då har man direkt diskvalificerat i den politiska diskussionen.

I Norge förs en framgångsrik regionalpolitik utan allmosor och till en lägre kostnad än vad debattörerna föreslår. Att vi i Sverige behöver dämpa landsbygdens skattetryck, erbjuda en rättmätig återbäring på naturresurser och satsa på infrastruktur och byskolor är inte en fråga om konstgjord andning.

Det handlar om att ha en hög ambitionsnivå för hela landets konkurrenskraft och livskvalité.

Mer läsning

Annons