Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alliansfrihet en förlegad vanföreställning?

/

Sverige har en ny försvarsminister. Sten Tolgfors avgick, och ersattes nu i veckan av Karin Enström. Men debatten om samarbetet med diktaturen Saudiarabien rullar vidare.

Annons

Den svenska neutraliteten, länge högljutt hyllad, var i huvudsak en chimär. Genom att hävda neutralitet kunde vi undvika att dras in i andra världskriget – och istället titta åt andra hållet medan tyska tåg rullade genom vårt land till Norge.

Under efterkrigstiden samarbetade Sverige med väst, men upprätthöll bilden av att man stod vid sidan om.

Naturligtvis går det inte att som demokrati förhålla sig neutral mellan demokrati och diktatur. Numer framstår neutralitetspolitiken tydligt som den historiska anomali den var. Därmed inte sagt att alliansfriheten spelat ut sin roll i svensk försvarspolitik.

Sverige står utanför Nato, även om vi i praktiken har ett väl utbyggt samarbete. Från vänsterhåll gruffas det om försvarspolitiska samarbeten på såväl Nato- som EU-nivå.

Vapenexport är en förutsättning för alliansfrihet. Utan egen livskraftig försvarsindustri, inget reellt oberoende. En inhemsk försvarsindustri med moderna högkvalitativa produkter kräver export. Allt annat vore ekonomiskt ohållbart.

2011 var Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritannien de länder som köpte mest försvarsmateriel från Sverige. Ett stopp för export till Saudiarabien skulle alltså innebära att vi slutade sälja till en av våra största kunder.

Den så kallade off the shelf-principen innebär att man ska köpa färdigt försvarsmateriel istället för att utveckla eget. Det är en kostnadseffektiv modell – istället för att ta fram en egen svensk helikopter köper vi en som redan finns i produktion.

Detta för dessutom med sig fördelen att produkterna redan testats i skarpt läge. Upphandlingsunderlaget kan ta hänsyn till hur den färdiga helikoptern faktiskt fungerat i krigs- och konfliktområden.

Och, som sagt, det blir billigare än att ständigt utveckla egna modeller.

Off the shelf-principens kritiker brukar hävda värdet av den inhemska industrin avseende jobben, spetskompetens och alliansfrihet.

Ökat statligt stöd till svensk försvarsindustri har förordats, bland annat av S-ledaren Stefan Löfven i hans tidigare roll som fackledare, av Kristdemokraternas Alf Svensson och av tidigare statsministern Göran Persson.

Tillräckliga statliga subventioner skulle naturligtvis göra det möjligt att tillverka svenskt försvarsmateriel i världsklass, utan att sälja till diktaturer.

Frågan är om det är värt det. Svaret är nej.

Spara skattepengarna. Köp det som är bäst och billigast.

Det är hög tid att överge vanföreställningen om svensk alliansfrihet.

Ida Thulin

Liberala Nyhetsbyrån

Mer läsning

Annons