Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Voxnan genom mina ögon

/
  • Här, vid Söräng, ser man skillnaden i vattennivån efter älven.

Flottarleden mellan Runemo och Söräng beskrivs som den vackraste naturupplevelse man kan njuta av i Hälsingland. Jag har själv tyckt likadant tills jag såg hur vi påverkat vår fina älv, skriver William Jonsson.

Annons

Med nya ögon blir vandringen efter älven en påminnelse om hur mycket vi människor förstört vår natur under en bråkdel av vår tid på jorden. Här är min historia.

I slutet på 1980-talet fiskade vi så ofta vi kunde i den fina ström som rann ut ur Norrsjön. På en fin grusbank kunde vi se fina harrar med blotta ögat i det klara vattnet. En dag när vi kom dit var strömmen bortmuddrad till en djup kanal. Syftet med detta ingrepp på miljön var att förhindra översvämningar, men det skulle få konsekvenser för älven hela vägen från Runemo till Söräng. Utan den naturliga klacken uppströms började Fortum sänka och höja vattennivån i Voxnan på ett miljöskadligt sätt. Dagtid går vattnet högt för att strypas nattetid så att vattennivån sjunker nästan en meter.  

Detta drabbar allt liv i älven och märks tydligt på fisket. Utöver detta har man under flottningsepoken rensat älvbottnen från sten som schaktats till högar efter stränderna. Fisken och livet i vattnet behöver dessa stenar. På land är stenarna bara ett fult ogästvänligt inslag i landskapet. Ovanåker borde återta Voxnan och istället satsa på turism och bra närmiljö. Riv dammen och återskapa den bortmuddrade strömmen samt återställ flottningsskadorna. Då kommer Voxnan bli något vi kan vara stolta över på riktigt. Med allas ögon.

William Jonsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons