Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilka ser tillbaka på vår abortpolitik med skam?

Mänskliga rättigheter är något mycket värdefullt, även om begreppet ibland kan kännas aningen urholkat och slitet i debatt och opinionsbildning.

Annons

Detta märks inte minst då rättigheter ställs mot rättigheter. I abortfrågan ställs det mänskliga fostrets rätt till liv ofta mot kvinnans rätt till sin egen kropp. Men kan kvinnans rätt till sin egen kropp någonsin ge oss rätt att utsläcka ett annat mänskligt liv? Frågan är tabubelagd och någon saklig diskussion förs sällan. Nyligen har dock svensk press rapporterat om den omänskliga verklighet som drabbar alla dem som är inblandade i en abortsituation (19/5). När aborterade foster överlever och lämnas att ”självdö”, reagerar vi. Men det finns naturligtvis ingen egentlig skillnad i människovärde mellan född och ofödd.

I Amerikas sydstater hävdade vita slavägare så sent som på mitten av 1800-talet äganderätten, gentemot dem som ville frige slavarna och ge dem den grundläggande mänskliga rättigheten frihet. Egendomsrätten var skyddad av konstitutionen och slavarna var juridiskt sett just egendom. ”Case closed”, menade man. I dag ser vi lyckligtvis annorlunda på slaveri än vad många av våra förfäder gjorde. Orättfärdiga lagar har avskaffats och vi ser med skam tillbaka på den tid då slaveriet ännu var en del av ett civiliserat samhälle. Det finns andra skamfläckar i vår historia som ligger ännu närmare. Fram till mitten av 1970-talet tvångssteriliserades tusentals svenska kvinnor av bland annat ”rashygieniska skäl”. I dag kategoriseras tvångssterilisering som brott mot mänskligheten av internationella brottmålsdomstolen.

När kommer vi att lämna vår omänskliga abortpolitik bakom oss? För att det ska ske behövs inte bara själva lagstiftningen ses över. Vi behöver ruska liv i våra samveten. Kan vi någonsin försvara att foster av ”fel kön” inte får födas? Att barn med Downs syndrom väljs bort? Att barn som inte passar in i vår livssituation inte får chansen att se dagens ljus? Vill vi bygga ett samhälle där vi nekar människor att följa sina samveten (angående den nyligen antagna resolutionen i Sveriges riksdag)?

Bara för att något under en tid är lagligt betyder inte att det är rätt, såsom ovanstående historiska exempel visar. Vilken generation kommer att se tillbaka på vår tids fria abort som en tillfällig skamfläck i vår historia? Kan det bli redan vår generation eller blir det våra barns och barnbarns? En sak är säker, hundratusentals svenskar som aldrig fick födas kommer varken att skämmas eller att se tillbaka.

Henrik Engholm, kyrkohistoriker och pappa

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons