Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi kan inte blunda längre

Få saker upprör människor så mycket som förändringar av skollokaler i kommunen. Jag förstår verkligen människors oro. Jag är också orolig, men kanske av en lite annan anledning.

Annons

Jag är fruktansvärt orolig för att 25 procent av de unga människorna i Europa går utan arbete; att 18 procent av ungdomarna i Sverige inte har något jobb; att ungdomsarbetslösheten Gävleborg är 28 procent. Jag oroar mig för att av våra ungdomar i kommunen är det 30 procent som inte har någon riktig löneinkomst. Nästan var tredje ung Ovanåkersbo som slutar skolan riskerar att stå utan jobb. Det är den verklighet vi kastar ut våra barn i!

Och hur förbereder vi våra barn och unga för en arbetsmarknad där de ska konkurrera om jobben med andra ofta högskoleutbildade unga från hela Sverige, Europa och resten av världen?

Känns det tryggt att veta att 15 procent av våra ungdomar inte blir godkända efter tio år i kommunens skola?

Statistik är ingen absolut vetenskap, men trots det tycker jag bilden är ganska klar: Vi gör inte tillräckligt för att ge våra barn en bra start i livet.

Jag tror självklart inte att färre skollokaler och kanske längre resor löser ungdomsarbetslösheten. Men däremot kan effektiva resurser och samlad kompetens, bättre varierad pedagogik och anpassad skolmiljö göra underverk. Det är kanske den hjälp våra barn behöver och den hjälpen kan vi faktiskt ge dem om vi bestämmer oss för det.

Vi kan inte ha allting kvar och fortsätta som vi alltid gjort och samtidigt inbilla oss att om vi bara gör en liten förändring här och där så löser vi alla problem. Det är som att envisas ge samma verkningslösa medicin till en sjuk människa och hoppas att hon ska bli frisk. Det finns ett talesätt som säger att tradition, värderingar och arbetssätt sitter i väggarna och det ligger mycket i det. Både i de mentala väggarna och de fysiska. Ibland behövs stimulans av nya kunskaper, arbetskamrater och miljöer för att lusten och orken att pröva nya och idéer och metoder ska skjuta fart.

Jag vet vilken arbetsmarknad våra ungdomar ska möta. Jag ser hur statistiken för vår kommun ser ut. Jag tycker det dags att sluta hoppas på en förändring. Vi måste se till att det sker en förändring. Nu!

Politisk kunskap är att se samhällsutvecklingen och förstå vilka konsekvenser den kan få. Politiskt ansvar är att förbereda och hjälpa människor möta framtida problem så gott man kan. Politisk feghet är att göra så lite som möjligt av rädsla att inte bli omvald.

Att blunda för sanningen bara för att den är obekväm eller kan kännas som ett misslyckande för oss vuxna hjälper inte våra barn. Det är att svika dem.

Yoomi Renström (S)

kommunalråd

Ovanåker

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons