Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Verkligheten har hunnit i kapp vargkramarna

När man läser om den tragiska händelsen på Kolmården då en guide dödades av varg blir man både ledsen och förbannad.

Annons

Svensk Television har via det förut så fina verklighetsvisande programmet Mitt i naturen på senare tid haft en reporter i Kolmården som pussat älgar, legat på vildsvinsmagar, blivit slickad av vargar och själv deltagit i slickandet av dessa tama vilda djur. Man har velat marknadsföra hur ofarliga dessa djur är. Mänskliggjort dem som snälla sociala djur. Men verkligheten har nu hunnit i kapp vargkramarna och deras utsända.

I dag avslås skyddsjaktsansökningar på löpande band. Licensjakt helt uteslutet. Jagade vargar blir ofarligare, ojagade vargar blir farliga. De som springer inne bland kåkar och genom lekplatser på dagis – de är farliga. Men råden är alltid, sätt upp strömförande stängsel.

Den som inte inser att vargar på den lilla plätt av Sverige som i dag härbärgerar 450 vargar, är ett samhällsproblem, är inte längre trovärdig.

Hur länge ska landsbygden behöva vänta på svaret? Är det värt att vänta?

När man läser Rovdjursföreningens tidskrift 1/2012 blir man pessimist. Naturskyddsföreningens ackompanjemang och mullvadsarbete i EU gör mig heligt förbannad. Alliansregeringen gömmer sig nu bakom Naturvårdsverket med uppdrag och utredningar som skulle ha gjorts redan förra mandatperioden för att någorlunda skapa en trovärdig helhetsbild av samhällsproblemet.

Alliansen har skickat vargen som statens sändebud till landsbygden. Stureplansmaffian applåderar och Erlandsson och Ek planerar incitament för naturupplevelser i världsklass.

Sven-Olof Westin, Trogsta

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons