Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Varför ska människor strida för att bevisa vems Gud, som är godast?”

/
  • Vi behöver trygghet och tillförsikt, vi behöver sällskap och samvaro och vi behöver förklaringar och besked. Sanningar och fakta är oväsentliga, skriver Kelvin Ekeland.

Det som predikades i min barndoms kyrka blev mig främmande och till dem som ville skingra mina tvivel ställde jag frågan: Vem har skapat Gud? skriver Kelvin Ekeland, Norrbo.

Annons

Det finns två debattglada herrar i bygden, Jerker Sjölander och Lennart Gunhamre. Jag läser dem gärna. Jag ser dem i min ålder – 30-talister. Samma existensfrågor. Samma referenser. Gunhamre söker vad Sjölander tror sig ha funnit. Teologer kallar Sjölanders rön för ett enkelt gudsbevis: Allt har en orsak. Universums orsak kallar vi Gud. Gud finns och ansvarar för skapelsen.

Det som predikades i min barndoms kyrka blev mig främmande och till dem som ville skingra mina tvivel ställde jag frågan: Vem har skapat Gud? Man skakade på huvudet åt barnungen och talade om annat. Man hade gudsbeviset.

Problemet är att om allting har en orsak har även Gud sin grund. Och vad har då skapat Gud? En annan Gud! Och vad har skapat den guden? Ytterligare en Gud! Vi ser Gud i en oändlig tunnel av speglar som reflekterar varandra. Man kan inte räkna. Man kan glädjas åt det oändligt vackra i skapelsens byggnad; inom en öppnas valv efter valv i oändlighet. Tranströmer har diktat om detta.

Jag är krassare; mitt svar på min tidigare fråga är att människor skapat sina gudar därför att de vill ha dem. Vi behöver trygghet och tillförsikt, vi behöver sällskap och samvaro och vi behöver förklaringar och besked. Sanningar och fakta är oväsentliga.

Av olika skäl har jag kommit nära två auktoriteters teologiska funderingar. De är dels den lärde Carl von Linné (1707–1778), dels filosofiprofessorn Pontus Wikner (1837–1888). Linné tog hela livet till sig nya erfarenheter och förfinade sina uppfattningar. När han vintern 1772 höll sitt avskedstal som rektor vid Uppsala universitet var han frispråkig. Han funderar över fenomenet människa? Hur bedöms en hedning? Hur nära släkt är vi med aporna?

Linné hisnade då han såg Gud på ryggen. Han följde Guds spår och skönjde en fulländning. Han skådade Guds verk. Allt förmådde han inte förstå men såg tvångets triumf i en skapelse som ständigt pågår. Detta är Gud, påstod Linné.

Wikner är mer dunkel. Han ville inte störa de varmt troende. Men hans mening kan tolkas så att vi finns med i det gudomliga i en ständigt varande skapelse. Allt omfattas av, och allt är Gud; universum, kosmos, världen, naturen, landskapet, arten, människan, du, jag, vi!

Både Linné och Wikner tror att inget går ur tiden och försvinner. Allting fortsätter, förändras och går vidare. All existens är oändlig. Allting fortsätter, förändras och går vidare. Ingenting tar slut. Allt möts och skiljs och möts igen. Jag finns så länge någon minns. Jag finns i dina tankar. Du kan tala med mig liksom med allt och andra. Inget dör, som en gång levat; som en gång gått den mjuka stigen genom skymningsgräset.

Teologins tankar talar tydligt om ett evigt livs beskaffenhet och om Guds dom med dess stränga åtskillnad av rättfärdiga och syndare. Gud är en av människan onödig skapelse. Varför som Ferlin fundera om fåglar slutar kvittra när man dör eller som Kvinnaböske undra om man får ta hunden med sig in i himlen? Hundarna är delar av livet och nånstans kvittrar alltid grå mesar på gröna grenar. Varför ska människor strida för att bevisa vems Gud, som är godast? Då det därtill kanske visar sig vara samma Gud, danad i Abrahams drömmar.

Linné och Wikner såg att allt är Gud och att vi på så sätt är delaktiga i Gud? Liv och död, sorg och glädje, är en del av att vara till – att vara människa. Det är lättare om man dessutom är en del av Gud.

Tanken skänker ödmjukhet.

Kelvin Ekeland

Norrbo

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons