Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vård på (o)lika villkor?

Blir aldrig ansvariga människor sjuka, eller lever de då så gott på sina feta privatförsäkringar att deras förstånd inte längre sträcker sig utanför den egna sfären?

Annons

Måndag 7/12 genomgick undertecknad en inte helt okomplicerad bukoperation på Gävle sjukhus. Omhändertagandet får betecknas som okej trots att det andades stordrift och inte på något vis går att jämföra med kontakt med landsting eller HC i Bollnäs. Fredag 11/12 blev det sjukbussen till Bollnäs. Det var en upplevelse långt utöver det vanliga. I Stråtjära var jag så bedövad av smärtsamt skumpande att jag nödgades ta morfin för att dämpa det onda, och när jag steg av bussen på stationen i Bollnäs tvingades jag urinera mer eller mindre öppet på grund av att min problematik då gjorde det omöjligt att göra annat. Kanske tur att det inte fanns någon polis i närheten, för då hade jag väl fått böta också, utanpå skammen. Ibland är livet svårare än annars. Väl hemma har jag turen att ha en välutbildad hustru som står för behandlingen, och även upptäcker att jag drabbats av kraftig infektion. Som alltid fungerar Bollnäs HC klanderfritt . Snabbt omhändertagande och bra, empatiskt bemötande, samt av adekvat behandling och uppföljning.

Vad skulle hänt om jag varit ensam? Om jag inte hade haft egna kunskaper och välutbildade människor omkring mig? Är det bara stordrift som gäller framdeles? Är det inte dags att fundera över alla försämringar för ¨vanligt¨ folk? Ska man nu också tvinga ut cancerpatienter i arbete för att mjölka ur de sista dropparna? Ska en människa med sviter efter hjärntumör inte få arbeta deltid med ersättning? Är det bara de som har råd att hålla sig med privatförsäkringar som ska ha trygghet framöver? Nu frågar sig vän av ordning. Vart i h-e har den svenska moralen tagit vägen? Nu frågar sig vän av ordning. Är den svenska moralen helt kastad i soptunnan? Blir aldrig ansvariga människor sjuka, eller lever de då så gott på sina feta privatförsäkringar att deras förstånd inte längre sträcker sig utanför den egna sfären? Det här är inte politik. Det är egoism i sin fulaste form, och den sitter inte i partitillhörigheter eller utbildning. Den sitter i människornas inställning till varandra och den förändras inte genom val utan genom att vi åter börjar bry oss om varandra i det här landet som vi kallar Sverige. Jag har nu varit hemma i en vecka och börjar må okej men från ansvarigt håll har ingen ringt och hört sig för ¨hur det står till efter op…¨

Ska det vara så?

Tommy Löberg

Rengsjö

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons